Ladusvala – viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

I den lilla floden Białucha (som är så liten att jag skulle vilja kalla den för en bäck) vivlar vattnet fram som om det hade bråttom någonstans. Några vilsna löv från förra sommaren sugs med av den jäktande bäcken och förs ut på en sista virveldans i vattnet. Och i trädkronorna leker en kylig vårvind med grenarna, som ännu inte fått sin gröna skrud. Bland buskarna hörs några blåmesar och talgoxar gnola, förnöjt ter det sig som, på sina små vårmelodier, när de pysslar med sina vårliga göromål. Några andra fåglar göre sig tydligen ännu inte besväret att sjunga. Men vänta. Vad är det jag hör? Jovisst är det en gransångare som sjunger sina pigga toner. Hit och dit hoppar tonerna, som om de egentligen inte satt ihop, utan sökte sin rätta plats och form.

Ute på fältet, ett stenkast från Białucha, har höstsådden redan nått en decimeter över marken. Dess gröna stjälkar böjer sig lätt i vinden. Som om vinden vore en stor osynlig hand som strök över fälten. Vilken gröda som gömmer sig i de små stjälkarna vågar jag inte svara på, men uteslutningsmetoden säger mig att det nog ändå inte kan vara raps, ty det var vad som växte här förra året.

Det är bara vinden som hörs här ute på fältet. Med sin monotona röst viskar den samma gamla ramsa om och om igen. Vina, vina, tycks den säga. Några längre resonemang verkar vinden mäkta med. Och när ett moln placerar sin flyktiga fysionomi framför solens strålar, känns det för ett ögonblick nästan som om det vore höst och inte vår.

Men så uppenbarar sig plötsligt en liten svart prick på himlen över fältet. Den ger nästan intrycket av vilset fladdrar lite hit och dit. Fast snart kan jag urskilja att varje vingslag är ytterst planerat. Här sker ingenting oöverlagt. Det är bara så att jag inte riktigt är van vid att se ladusvalornas flykt. Det var ju faktiskt en ansenlig ansamling av veckor och månader sedan jag såg en ladusvala senast. Och titta. Det är inte bara en ladusvala utan tre. Nu flyger de strax ovanför mitt huvud, som om de ville studera min uppenbarelse mer ingående. Men lika plötsligt som de dök upp far de nu iväg. De har väl helt enkelt fått annat i stå i. Nu går det inte längre att urskilja deras små kroppar mot himlen. Men årets första ladusvalor var de likafullt. Åtminstone för mig.

(Läsningstid: 3 minuter)

Den syns knappt alls mot den klarblå himlen. Som en liten svart prick vippar den hit och dit strax ovanför Wisłas glänsande vattenyta. Det tar en stund innan min hjärna registrerar vad det är jag ser, ty det är ju ett tag sedan vi möttes, ladusvalan och jag. Men när jag slutligen förstår vad jag ser fylls mitt hjärta av den sortens glädje som bara svalor kan skänka. “En svala gör ingen sommar”, säger ju talesättet, och de är ganska många på jorden. Det finns nämligen mellan 290 miljoner och 487 miljoner ladusvalor i världen, och de är spridda över 251,000,000 km² av jordens yta. Att de är spridda över en såpass stor yta gör också en av förklaringarna till att de inte är hotade. Men tilläggas bör att man trots att det kan se en minskning av deras förekomst.

Det är egentligen märkligt att den orkar med mer flaxande efter sin resa hit, alldenstund den ju har flugit tusentals kilometer, hela vägen från Afrika eller Asien och hit. Och ingen vila får den, för nu vankas några intensiva månader med bobygge och relationsdraman. Ju längre stjärtfjädrar hannen har, desto lättare kommer det bli för honom att hitta en partner. Tillsammans kan paret få upp till tre kullar med allt från tre till sju ägg. Dessa kommer att ruvas i de skålformade bon som ofta byggs nära takåsarna inte långt från skorstenen. Det kan också vara därför de ha fått sitt polska namn “dymówka”. “Dym” betyder nämligen rök, och det är kanske därför som den fått sitt namn. Jag leker med tanken hur “dymówka” skulle kunna bli i en svensk översättning, och hoppas på att det skulle kunna vara något i stil med “lilla röklikgen”.

Men vad kan det svenska namnet på ladusvalan syfta på? Vad en “lada” tordes vara vet nog alla, så vi struntar i det prefixet. Ordet “svala” måste däremot ha någon intressant härkomst, ponerar jag. Men det visar sig att det inte alls är särskilt lätt att härleda. Kanske går det att spåras tillbaka det urgermanska ordet “swalwon”, som också har ett samband med engelskans “swallow”. Det sistnämnda betyder även “att svälja”, men man tror ändå att ursprunget till namnet “svala” inte har något att göra med “att svälja” utan det ska vara en ren tillfällighet. Så summan av kardemumma är att ingen vet varför svalor heter svalor.

Samtidigt som jag grubblar över detta har vårens första ladusvala passat på att vippa vidare längs med Wisła och syns nu faktiskt inte alls.

Och inte heller fastnar den på bild.

viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 6 april 2026

Dagens anteckning – 17 april 2025