viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 18 oktober 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Det finns säkert många anledningar till att fira idag, och en av dessa är att mannen till vänster i bild, Grzegorz Fitelberg (1879-1935) som föddes på denna dag. Och som ni ser så har mannen till höger i bild, som ni nog redan identifierat som Karol Szymanowski, tagit sig an uppgiften att fira på största allvar.

Fitelberg föddes i en judisk familj
i Daugavpils som då låg då under det tsarryska imperiet men återfinns idag i det fria Lettland. Familjen skulle dock snart flytta till Warszawa och det var här som Grzegorz inledde sin utbildning vid musikkonservatoriet i Warszawa. Blott 17 år gammal fick han anställning som violinist på Warszawas filharmoniska orkester och han skulle under denna tid tonsätta flera verk som visade på stor potential. Jag kan verkligen rekommendera hans artonde opus, nämligen “Pieśń o sokole”, eller “Das Lied vom Falken” (Falkens sång), vilket är en symfonisk dikt med utgångspunkt från hans ungdomsfavorit Gorkij, och hans pianotrio, op 10. Men när Fitelberg var 19 år slog han genom som dirigent och han la därmed tonsättandet på hyllan. Det är också i rollen som dirigent och tolkare av andras musik som de flesta känner honom idag.

Man skulle faktiskt utan att överdriva kunna titulera Fitelberg som en av Polens viktigaste dirigenter genom tiderna, eftersom han bidrog till att sprida kunskap om polsk konstmusik. Det gjorde han efter att, tillsammans med bland annat Karol Szymanowski, ha grundat gruppen “Młoda Polska” (“Unga Polen”) för polska tonsättare. Gruppen arrangerade flera konserter med musik av polska tonsättare och Fitelberg stod oftast på dirigentpulten. Genom åren skulle Fitelberg också dirigera flera konserter där polsk konstmusik hade uruppfördande, och han skulle dessutom bistå vännen Karol med viktiga synpunkter på dennes tonsättningar.

På 1930-talet grundade Fitelberg polska radiosymfonikerna, men när andra världskriget inleddes blev han som jude tvingad på flykt. Han tog sig över Atlanten till Argentina och senare USA där han fortsatte arbetet med att sprida kunskap om polsk samtidsmusik. Efter kriget återvände han dock till ett Polen i ruiner, och mycket av det han hade åstadkommit före katastrofen hade bokstavligen gått upp i rök. Bland annat skulle flera av Szymanowskis verk och skrifter brinna upp, då Fitelberg hade försvarat dessa i sitt hem i Warszawa. Grzegorz Fitelberg var dessutom den enda i sin familj som överlevde Förintelsen. Alla andra mördades. Trots att detta måste ha inneburit ett hårt slag mot honom, lät han sig inte förlamas av sorg utan fortsatte sitt arbete.

Radiosymfonikerna hade tvingats att flytta till Katowice, och Fitelberg blev erbjuden att leda arbetet med att utveckla orkestern. Hans sätt att leda orkestern beskrivs ofta som kompromisslöst, och valet av repertoar lär ha varit banbrytande och därmed ha lett till heta debatter. Många källor anger dessutom att hans sätt att dirigera förde tankarna till Gustav Mahler, men om detta stämmer är ju dessvärre svårt att bekräfta eftersom det inte finns några filmer där Mahler dirigerar och likaledes kan jag inte heller någon film med Grzegorz Fitelberg. Vad vi däremot vet är att utan Fitelberg skulle polsk konstmusik inte nått lika stor ryktbarhet som den har nått idag. Så han är väl värd en hyllning.


Dagens anteckning – 6 juli 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 4 minuter)

Tillsammans med flertalet män och några kvinnor iklädda lycra satte jag idag av som en oljad blixt mot klostret Tyniec strax utanför Kraków. Nej, jag kan faktiskt försäkra er om att ingen av oss hade för avsikt att gå i kloster, och inte kan man säga att vi cyklade samtidigt, ty de lycraklädda varelserna hann både dit, dricka öl och sedan vända åter innan jag kom fram. Och dessutom hade vi väldigt olika syfte med vår utflykt. De cyklade på tid eller något liknande, och jag hade satt sikte på en gratiskonsert med den alldeles lysande pianisten Marek Szlezer och cellisten Jan Kalinowski, en duo som kallar sig för Cracow duo.

Efter att ha cyklat några kvarter började jag undra om jag inte hade tagit mig vatten över huvudet, ty det visade sig vara förfärligt hett ute på vallen mot Wisła som cykelbanan löper på. Men jag lyckades övermanna mina tvivel och anlände till Tyniec där också resten av Krakóws befolkning tycktes hade tagit sin tillflykt. Lyckligtvis visade det sig att inte alla hade tänkt att uppehålla sig i den svala konsertlokalen. Konserten inleddes med en polonäs av Chopin, innan de tog sig an konsertens höjdpunkt, vilket var en sonat för piano och cello (Sonata na wiolonczelę i fortepian op. 10) från 1906. Tonsättaren hette Ludomir Różycki och honom ska vi nu umgås en stund med.

Ludomir Różycki föddes i Warszawa år 1883, men familjen var bördig från det som en gång låg i det Polsk-litauiska samväldets periferi, nämligen Zjytomyr, som idag ligger i Ukraina. Fadern var tonsättare och musiker och i släktens stamtavla ingick flera polska adelsfamiljer. Den unge Ludomir visade, som så ofta med tonsättare, tidigt stor musikalisk begåvning och när han var 21 år utexaminerades han från Warszawas konservatorium, alltså musikhögskolan. Det är troligt att han redan under studietiden träffade tonsättaren Karol Szymanowski och dennes vapendragare Grzegorz Fitelberg, tillika tonsättare samt dirigent. Tillsammans skulle de tre bilda en förening för unga polska tonsättare, vars syfte var att främja den nya musiken. (På fotot nedan från 1931 syns Ludomir Różycki, Grzegorz Fitelberg och Karol Szymanowski.)

1907 flyttade Ludomir Różycki till Lviv där han fick tjänst som dirigent för operan samt som lärare på Lvivs musikhögskola. Han skulle även träffa sin blivande fru i Lviv, Stefania. Nedan syns ett foto på de två i deras hem i Lviv. Men de skulle bara stanna i Lviv i fyra år, innan de flyttade först till Paris, därefter Berlin och slutligen till Warszawa där han fick anställning vid sitt gamla lärosäte. Under andra världskriget stannade han i Warszawa, men när stora delar av hans partitur brann upp under Warszawaupproret valde han att ta sin tillflykt till Osieczany, som ligger strax söder om Kraków. Efter krigsslutet bosatte han sig i Katowice, där han också skulle arbeta på musikhögskolan i staden. Det var också i den staden som han skulle gå ur tiden år 1953.

Att beskriva Ludomir Różycki tonsättarkonst är en utmaning, ty han valde att inte skaffa sig ett enhetligt tonspråk. Han var därtill mycket produktiv, men det är dock hans större verk, så som operor och baletter, som ännu finns kvar i standardrepertoaren. Ett av de mest kända, och kanske även mest framförda, är hans balett “Pan Twardowski” från 1921.

Om man ändå skulle göra ett försök att beskriva hans musik skulle man kunna påstå att han kombinerade neo-romantisk stil med inslag av polsk folkmusik, samt att man också kan skönja gryende modernism och impressionism i hans tonspråk. Hans sonat för piano och cello är ett tidigt alster, och förefaller vara ett prov på ovanstående beskrivning av hans musik. Cracow duo framförde idag verket med effektfull energi och stark inlevelse, vilket fint mejlade ut verkets tre satser, som sins emellan är mycket olika. Efter en sådan musikupplevelse kände jag att det hade varit mödan värt att trampa sig till konserten i hettan (som enligt meteorologerna idag nått sin kulmen).

Dessutom är Tyniec också alltid lika intagande att skåda, och likaså Wisłas förföriskt vackra spegelblanka yta.

Musiken

Musiken 🎶

Första satsen
Andra satsen
Tredje satsen


Med Grzegorz på havet

Category: by sophie engström, music
Tags: , , , , , ,

(Läsningstid: 4 minuter)

Tjugoförsta december
Dagens musik
Grzegorz Fitelberg
W głębi morza op. 26“, obraz muzyczny w formie uwertury na wielką orkiestrę (1914)

Få har gjort så mycket för polsk konstmusik som Grzegorz Fitelberg (1879-1953). Grzegorz föddes i en judisk familj i lettiska Daugavpils, en stad som är ett riktigt treriksröse, mellan de tre länderna Belarus, Lettland och Litauen. När Grzegorz föddes fanns inte dessa tre länder, utan ingick i då Tsarryssland. Hans musikaliska bildning fick han först i hemmet, då hans far var kapellmästare i en militärorkester. I början av 1890-talet flyttade han till Warszawa för att utbilda sig på musikaliska akademien i Warszawa. Efter avslutad utbildning blev han först vioinist i orkestern på stora teatern i Warszawa, och därefter blev han konsertmästare i Warszawas filharmoniska orkester. 1904 gjorde han debut som dirigent och det var också den banan som skulle leda till hans största framgångar.

Året därpå skulle han grunda kompositionsgruppen “Młoda Polska” (unga Polen) tillsammans med bland annat Karol Szymanowski. Syftet med gruppen var att synliggöra samtida polsk musik. Detta samarbete skulle visa sig mycket framgångsrikt, och det innebar att nyskriven polsk konstmusik kunde nå en bredare publik.

Grzegorz Fitelberg var nu en erkänt skicklig dirigent, och han fick uppdrag inte bara som dirigent för Warszawas filharmoniska orkester, utan även i Wien, Paris, London, samt att han jobbade ett antal år i Sovjetryssland. Han grundade även Polens radiosymfoniker år 1934, och som han skulle leda fram till krigsutbrottet 1939.

Trots sitt kringflackande liv, var Warszawa hans fasta punkt. Tillsammans med sin andra fru, den hyllade ballerina Halina Szmolcówna, byggde Fitelberg ett fashionabelt hus i stadsdelen Saska Kępa. De skulle bo här fram till krigsutbrottet 1939. Polen var inte en säker plats för en man av judisk börd, och paret försökte fly. Under flykten träffades Halina av splitter från en tysk bomb. Blott några veckor senare var hon död, 46 år gammal. Grzegorz Fitelberg skulle aldrig återvända till parets gemensamma hus i Warszawa.

Grzegorz slog sig först ner i Paris, men när tyskarna närmade sig tog han sig till Buenos Aires där han genast fick uppdrag som dirigent. Andra uppdrag sinade inte heller under kriget. Mellan 1942 och fram till krigets slut skulle han främst ha USA som sin arbetsplats.

Så snart kusten var klar återvände han till Europa, för att fram till sin död vara chefsdirigent för Polens radiosymfoniker i Katowice. Det var också här han skulle sluta sina dagar år 1953.

Samma år som Grzegorz dog, lämnade en annan person jordelivet, ja, just det, Josef Stalin. Denne Stalin dog dessutom en dag efter den ryske tonsätten Sergej Prokofjev. Det finns en anekdot om Grzegorz Fitelberg som förtäljer att Grzegorz Fitelberg ålades att hålla en tyst minut för “den store ledaren” Stalin. Fitelberg följde påbudet och polska radiosymfonikerna inledde därför repetitionen den sjätte mars 1953 med en tyst minut. Efter avklarad tystnad vände sig Grzegorz Fitelberg till konsertmästaren och sa: Förresten, är det sant att Stalin är död? (Ett exempel på musikeranekdoter som jag själv har haft välsignelsen att få växa upp med.)

Grzegorz Fitelberg har som sagt varit oerhört betydelsefull för att polsk konstmusik skulle nå en större publik, både nationellt och internationellt. Han lät uruppföra otal verk av Karol Szymanowski, Grażyna Bacewicz, Witold Lutosławski, Mieczysław Karłowicz för att bara nämna några. Efter Karol Szymanowskis död bevarade han dessutom många av tonsättarens verk. Utan Grzegorz Fitelberg hade kanske inte Polens konstmusik varit lika omtalad och eftertraktad som den är idag. Således är det främst i rollen som dirigent som vi känner honom. Men faktum är att han själv också var en mycket skicklig tonsättare. Han la dock det yrket på hyllan redan 1914, för att helhjärtat satsa på att vara dirigent, vilket han gjorde med den äran. Men han skulle fortsätta med att skriva flera orkestreringar till verk av andra polska tonsättare, så som exempelvis Karol Szymanowski.

Vi ska nu följa med Grzegorz Fitelberg ut på hans musikaliska hav, eller kanske snarare ner i havet, för att lyssna till ett verk han skrev 1914, “I havets djup op 26“.


Grzegorz Fitelberg i Kraków. Årtal okänt.


Obs! Nördvarning! Några av Grzegorz Fitelbergs dirigentpinnar.