Utanför mitt fönster dök det plötsligt upp några små gynnare som ivrigt nafsade runt med sina små näbbar i murgrönan längs trädstammen. De skuttade upp och ner längs med stammen och tyngdlagen verkar det nästan helt ovidkommande för deras välbefinnande. Ibland är huvudet ner och rumpan upp. Trots att de inte öppnar sina näppar för att tillkännage sin sång, vågar jag drista mig till att påstå att det rör sig om årets första besök av lövsångare. Små är de verkligen. De väger inte mer än 11 gram och kroppslängden är blott 11 centimeter, men från vingspets till vingspets mäter det 19 centimeter.
Tillsammans med bofinken, tillhör lövsångaren faktiskt en av de vanligaste fåglarna i Sverige, och ska tydligen kan vara så många som 13 miljoner till antalet. Det ger alltså att det finns fler lövsångare under sommaren i Sverige än det finns svenskar. Svindlande tanke. De borde kanske få ha lite mer att säga till om, kan man tycka. Varför inte ge dem rösträtt? Men som alla vet är de ju inte bofasta, utan är ju bara sommargäster, så det där med rösträtt är kanske att ta i ändå.
Röst har de i vilket fall. Det finns väl egentligen ingenting mer sommarlikt än en lövsångare som slår sin lite vemodiga drill. Enligt min fågelbok kan dess sång liknas vid följande ramsa “snälla snälla snälla mamma kan jag få gå på bio ikväll klockan tio”. Jag vet inte om jag håller med om denna beskrivning, men den ger i alla fall lite perspektiv på vad som kan röra sig i deras små huvuden. Jag föredrar den polska beskrivningen av deras sång, som lyder “di-di-di-dye-dye-dejda-dejda-da”.
Med det polska namnet för lövsångare känns nästan onödigt tillkrånglat, på ett sådant där härligt polskt manér. Den kallas nämligen för “piecuszek” som är en diminutivform och betyder ungefär “liten spis”. Nejdå, ni behöver inte oroa er för att polackerna sätter i sig små lövsångare. Namnet ska tydligen anspela på lövsångarnas bo, som tydligen ska likna en ugn. Men varifrån det ukrainska namnet “vivtjaryk vesnjanyj” (Вівча́рик весня́ний) kommer sig av lämnar jag därhän. Alla förklaringar skapar fler frågor än svar. Det svenska namnet kommer ju sig antagligen av, som så tydligt illustreras utan för mitt fönster, att dessa fåglar gärna sitter bland löven.
Men de är som sagt förfärligt små, så någon bild blev det inte. Ni får istället studera dem i min fågelbok. Tilläggas bör att äggen inte är deras, utan de två närmaste är ukrainska och en gåva från min vän Flo. Det längst bak i bild är polskt.
