På denna dag för 138 år sedan slöt Josephine Weinlich, 39 år gammal, sina ögon för sista gången i staden Lissabon. Faktum är att hon aldrig skulle få öppna sina ögon igen, oavsett stad, ty hon hade ådragit sig tuberkulos, som på den tiden nästan alltid innebar döden. Men vem var då denna trebarnsmamma, med sitt tyskklingande namn? Jo, det finns de som menar att hon kan ha varit världens första kvinnliga dirigent, och hon föddes år 1847 i Dechtice, som ligger i dagens Slovakien. Man vet inte vem som förde in henne på musikens väg, men det är troligt att det var hennes pappa, då han drev ett folkmusiksällskap. Från tidig ålder ska hon ha ackompanjerat sångare på olika restauranger i Wien.
Men hennes dröm var att ha sin egen ensemble och på 1860-talet förverkligade hon den drömmen genom att bilda en kvartett för kvinnliga musiker. Snart växte kvartetten och de formade slutligen en orkester med bara kvinnor vid instrumenten. Orkestern kallades Das neue Wiener Damen-Orchester och skulle framträda inte bara i Wien utan begav sig även ut på turnéer runt om i Europa. Orkestern ska ha rönt stor uppmärksamhet var de än kom, men inte alla var förtjusta. En del gjorde narr av orkestern och menade att musikerna var alltför amatörmässiga för att kunna uppskattas.
På 1870-talet gifte hon sig med Ebo Fortunatus von Amann och han skulle därefter ta över ledarskapet för orkestern, som även växte under denna tid med några yngre pojkar på blåsinstrument. Men Josephine Weinlich skulle trots makens ledarskap ändå få tillfälle att dirigera orkestern, som exempelvis när de hade ett framträdande på legendariska Musikverein i Wien. Detta lär också ha varit första gången en kvinna ledde en orkester på den estraden. Mottagandet av konserten var dock inte särskilt positivt. Någon recensent jämförde henne till och med en påpasslig hemmafru. Men trots de usla recensionerna fortsatte orkestern och Josephine outtröttligt med sina turnéer.
Något år senare skulle orkestern ha konserter i dagens Estland, Nederländerna och Skandinavien. Oklart dock om de besökte Sverige. De blev också inbjudna till USA, och i “Den nya världen” blev mottaget desto bättre. Flera recensenter lovordade särskilt orkesterns scenkostymer och givetvis på den kvinnliga dirigenten. Den sista turnén gick till Frankrike och därefter upplöstes orkestern.
I slutet på 1870-talet bildade hon tillsammans med en av sina systrar en ny kvartett, vid namn Cäcilienkvartetten. De skulle också ägna sig åt flitigt turnerande och med denna kvartett kom hon till Sverige, men tyvärr finns det inga uppgifter om var de framträdde. Deras repertoar bestod bland annat av Robert Schumann och Felix Mendelssohn. På denna turné kom de också till Lissabon, och det måste ha varit så att Josephine och hennes man tilltalades av staden, ty de beslutade sig för att slå sig ner där.
Under sina sista levnadsår i Lissabon skulle hon främst verka som pianolärare, samt att hon var redaktör för en musiktidskrift. Bland annat publicerade tidskriften tonsättningar av Josephine, men bara några få ha överlevt till våra dagar. Hon fortsatte även att dirigera en mindre orkester med endast manliga musiker, fast detta stötte på patrull. Många blev provocerade av att en kvinna ledde en orkester med män och hon fick sluta sitt engagemang.
Josephine Weinlich är idag bortglömd av många, men som pionjär var hon viktig. Hennes enträgna arbete på estraden banade helt enkelt väg för efterkommande kvinnliga dirigenter och musiker.
Ett stycke av Josefine Amann-Weinlich. “Puppenspiele, Impromptu op. 2”
Pianist Daniel Propper