I skymningen, denna annandag jul, färgades himlen plötsligt alldeles röd. Och de krulliga molnens vågiga fysionomier förde mina tankar till tonsättaren och pianisten Ignacy Jan Paderewski (1860-1941) röda hårsvall. Nu tänker jag förvisso ganska ofta på Paderewski, eftersom det var genom en donation från hans testamente som gjorde att den byggnad som hyser min arbetsplats (Collegium Paderevianum) tillkom. Men en dag som denna låter jag mina tankar ledigt ledas vidare tillsammans med Paderewskis hårman. Han var mycket medveten om att hans röda kalufs var unik och han använde den flitigt för att skapa sig ett namn som pianist. När han framträdde lär kvinnorna ha svimmat av hänförelse dock inte enkom på grund av hans hårman utan även för att han var en fenomenal virtuos. Det finns förresten anekdoter om att några av hans beundrare jagade honom med saxar för att få klippa sig en hårlock från hans kalufs.
Paderewski föddes förresten i Kurylivka, som ligger i dagens Ukraina ungefär 14 mil söder om Zjytomyr eller 22 mil öster om Ternopil. Från barnsben var han uppfylld av musiken och familjen förstod tidigt att han nog skulle tänkas kunna välja musiken som bana. Men genom hans liv löpte också kärleken till och kampen för ett självständigt Polen. Orsaken till det går kanske att finna i att hans pappa engagerade sig i januariupproret mot det tsarryska förtrycket år 1863-1864. Detta ledde till att fadern fängslades, och således såddes ett frö till Ignacy Jans passion för Polens självständighet. Under sina turnéer världen över skulle han därför knyta kontakter som ett led i att försöka hjälpa Polen att återfå sin självständighet, och han försatt aldrig en chans att upplysa omvärlden om Polen, dess historia och kultur.
När första världskriget gick mot sitt slut och de tsarryska och habsburgska imperiernas föll öppnades så en möjlighet för Polen att åter uppstå på kartan. Paderewski bodde vid den tidpunkten i USA, men han begav sig snart till sitt forna hemland Polen. Han landsteg i Gdańsk den 25 december 1918 och möttes av jublande folkmassor som ville hylla sin hemvändande hjälte. I samma stund som han landsteg tillkännagav han att han skulle åka till Poznań för att hålla tal till den polska befolkningen i staden. Poznań och stora delar av Storpolen hölls nämligen fortfarande av tyska styrkor.
Resan till Poznań var besvärlig, eftersom tyskarna gjorde allt för att försöka förhindra att Paderewski skulle kunna ta sig till staden, men deras ansträngningar var dock utan framgång. Den 26 december 1918, alltså idag för 107 år sedan, kunde han sålunda hålla ett brandtal till den polska befolkningen i Poznań, där han uppmanade dem att resa sig så att Storpolen skulle kunna bli en del av ett självständigt Polen.
Redan dagen därpå, den 27 december 1918, hade folket formerat ett demonstrationståg, i vilket de marscherade med polska flaggor mot tyskarnas befästningar, och snart var upproret, som skulle leda till att Storpolen befriades, ett faktum.
Ja, en sådan hårman kan man tänka på när man ser upp mot rödskimrande moln i skymningen.
