På en grusväg mellan åkrarna dyker plötsligt en fasan upp. Den tittar sig snabbt omkring, innan den försiktigt pinnar in bland de höga grästuvorna som följer längs med grusvägen. Det slår mig hur fågelns starka färger konstaterar mot det väldiga bergen i bakgrunden, som istället klätt sig i en ljusgrå ton. Dessa berg kallas för jura och bildades för 200-100 miljoner år sedan. Men trots att de med rätta kan kallas för uråldriga, förefaller de nästan som nykomlingar, då deras ljusa fysionomier skjuter ut ur naturen. Som om de inte riktigt bestämt sig för att stanna. Men nu står de sålunda där och har följt vårt jordklots alla epoker. Tänk om berg ändå kunde tala.
En del hävdar att begreppet “jura” härrör från keltiska och betyder “bergsskog”. Men när jag läser ordet just nu, förs mina tankar plötsligt ut på havet, ty på litauiska kallas nämligen hav för “jūra”. Tonsättaren Mikalojus Konstantinas Ciurlionis har, som jag nämnt tidigare, skrivit ett symfoniskt poem med titeln “Jūra” (från 1907). Ordets etymologi går att finna i urslaviskan, men jag förstår ändå inte riktigt hur det fått betydelsen “hav”. Dessutom lär det finnas en flod vid namn Jūra i Litauen. Man tror att den kallas så för att den ligger i ett våtmarksområde. Jūra är en biflod till Nemunas, som skiljer Litauen från ryska Kaliningrad, och den ringlar sig sedan med fascinerande krumbukter upp norrut i Litauen. Den verkar helt enkelt föredra att kröka sin framfart, framför att gå raka spåret.
Fasanen tittar plötsligt ut från sin grästuva. Tydligen var det inte rätt plats för hans olika höstliga göromål. Noga taget har han inte här att göra, fast det vet han ju ingenting om. Men det är säkert så att ni redan vet att fasanen är en tidig invasiv art. Den härstammar tydligen från Asien och kom till Europa under romarrikets tid och har sedan på egen hand, eller ibland hjälp av människor, förflyttat sig upp och över hela Europa. I Kina var fasanen en symbol för kejsaren samt att dess starka färger i fjäderdräkten associerades till solen. Därtill var fasanen en symbol för mod, välstånd och litterär begåvning. Tänk, där ser man vad man kan lära sig på en liten grusväg mellan åkrarna.
