När jag träder in i det stora växthuset på botaniska trädgården i Kraków grabbar plötsligt en liten bildskön blomma tag i mitt synfält. Dess distinkta kronblad spretar girigt utåt, som för att fånga in alla förbipasserandes uppmärksamhet. När man väl stannat upp för att studera blomman närmare ser man att det i mitten framträder långa, förföriska och ljusblå trådar, som vid en första anblick får mig att tänka på ögonfransar. Ut ur blommans mitt, omringat av de långa ögonfransarna, sticker fem ståndare upp. De är egentligen allt annat än graciösa, där de pekar uppåt med sin klubbliknande fysionomi. Men ovanför dem svärar däremot tre smäckra pistiller som kronan på verket.
Blomman vi tittar på kallas för “Passiflora picturata” på latin, vilket i en översättning till svenska skulle kunna bli “målad passionsblomma”. Den bildsköna blomman tillhör alltså släktet passionsblomssläktet, och med sina ungefär 550 familjemedlemmar är en stor släkt. De växer företrädesvis i Sydamerika och Latinamerika, men bevisligen också i ett växthus i Kraków.
Jag börjar genast grubbla över varifrån passionsblommorna fått sitt namn, och det visar sig att blomman fick sitt latinska namn på 1500-talet av spanska missionärer som kommit till Sydamerika. När de såg på blomman associerade de till korsfästelsen av Kristus, vilket de säkert gjorde med ganska mycket de såg omkring sig. De var trots allt missionärer. På den tiden var innebörden av ordet “passion” en annan än idag, och skulle kunna översättas med “lidande”. Århundraden därefter skedde en förskjutning av betydelsen, för att i våra dagar landa i “starka känslor” eller “innerlig kärlek”. Men som vi redan vet skapar starka känslor och kärlek ganska ofta ett slags lidande, vilket medför att det faktiskt finns kvar ett uns av den ursprungliga betydelsen av ordet “passion”, även om passionen drabbar andra än bara Jesus. För att styrka denna hypotes kan man fråga Ludwig van Beethoven om hur mycket lidande dylika känslor torde vara. Han blev som ni redan vet… Nä, förresten, vi släpper den tanken. Den får jag helt enkelt allena grubbla vidare på.
