Över staden sprider sig en doft som för mig förkroppsligar glädje och upprymdhet. Min näsa följer välvilligt doften som finns i nästan varje kvarter. Och aldrig någonsin tycker jag att jag upplevt den som så stark och livskraftig som just i år. Källan till denna doft är lindträdens blommor som dignar i de yviga trädkronor.
Linden är ett oerhört seglivat träd. De äldsta är över 1000 år och de går att finna i Oberbayern i Tyskland. Till för några år sedan kunde dock Polen stoltera med en av de högsta och mest robusta lindarna i världen. Det mätte 28 meter på höjden och stammen hade en omkrets på över 11 meter. I oktober 2017 fälldes det av en storm och idag finns tydligen bara en liten stubbe kvar. Men det är alltså i Tyskland som de äldsta exemplaren går att finna, och efter lite efterforskning visar det sig också vara i den tyska kulturen som linden är en särdeles stark symbol. i den tyskspråkiga sfär har man länge sett linden som en sinnebild för bland annat kärlekens kraft, harmoni, trygghet och fertilitet. Men den har även förknippas med en symbol för rättvisa och gemenskap.
Kanske var det på grund av lindens starka symbolvärde som beskrivits ovan som poeten Wilhelm Müller valde att utgå från trädet i sin diktcykel “Der Lindenbaum”, som publicerades år 1823. Den blev direkt omåttligt populär och det var antagligen anledningen till att Franz Schubert fyra år senare skulle tonsätta diktsviten, men då under titeln “Winterreise”.
Dikterna i cykeln handlar om en ensam ung vandrare som fått korgen av sin käresta. Han begråter sin ensamhet vid en lind. Och dikten inleds med orden:
“Am Brunnen vor dem Thore
Da steht ein Lindenbaum:
Ich träumt’ in seinem Schatten
So manchen süßen Traum.
Ich schnitt in seine Rinde
So manches liebe Wort;
Es zog in Freud und Leide
Zu ihm mich immer fort.”
(På svenska skulle det kanske kunna vara:
“Vid fontänen framför porten
står en lind:
Jag drömde i dess skugga
Så många söta drömmar.
Jag skar i barken
Så många kärleksfulla ord;
Den rörde sig i glädje och sorg
Till den går jag alltid.”)
Sedan ger han sig ut på en vandring över berg och klippor och i vinterlandskap.
Många anser att skälet till att diktcykeln utgår från en lind just i ett vinterlandskap är att det bör utläsas som en kritik mot reaktionära regimer, och det var också den aspekten som Franz Schubert satte fokus på när han tonsatte dikterna. Schubert ville med sin tonsättning föra en sofistikerad kritik mot den rådande makteliten och det politiska systemet i dåtidens Wien. Han umgicks också i oppositionella kretsar och det sägs att han med sin storslagna talang att genom sitt konstnärliga uttryck framföra subtil kritik mot de styrande, sågs ett språkrör för de intellektuella i Wien.
Tänk där ser man, vart tankarna kan ta en när man luktar på lindblommornas doft i ett sommarvarmt Kraków.
