Det är möjligt att det är ganska många som önskar att Pjotr Tjajkovskijs “Svansjön” ska sändas dacapo på rysk television. Nu är det inte så att alla dessa nödvändigtvis är särskilt förtjusta i baletten “Svansjön”, även om det inte är helt omöjligt. Önskan om att få se “Svansjön” på rysk television går att härleda till en förhoppning om att det råder villervalla i den ryska statsapparaten. Bakgrunden är att “Svansjön” sändes om och om igen på sovjetisk TV under dagarna för Sovjetunionens sönderfall. Traditionen att sända “Svansjön” på TV, för att signalera röra i det ledande skiktet, grundlades under 1980-talet, då de sovjetiska ledarna hade för vana att dö på löpande band.
Baletten “Svansjön” skrevs mellan åren 1875–76 och hade premiär i 1877. Märkligt nog blev det inte någon omedelbar publiksuccé och det skulle dröja ända till 1895 innan baletten blev en riktig publikframgång. Sedan dess har den varit en pelare i rysk kulturkanon, skulle man kunna säga. Men varför valde man att sända just “Svansjön” under de där kaotiska dagarna när Sovjetunionen föll samman och när deras ledare dog? Jo, svaret kan vara så enkelt som att den, med sina tre timmar, är förhållandevis lång och under speltiden kunde man ta beslut om vilken information som skulle kunna gå ut till folket.
Nåväl, i väntan på att “Svansjön” ska sändas på rysk TV får vi nöja oss med att njuta av denna vackra svanfamilj som stillsamt glider fram längs med Wisła. Familjen är spännande att beskåda, ty det är uppenbart att det är förra årets ungar som fortfarande lever med sina föräldrar. Detta är dock inget häpnadsväckande, då svanungar ofta lever tillsammans med sina föräldrar över hela vintern och till våren. Snart är det således dags för föräldrarna att jaga bort fjolårets ungar, för att på så sätt ge plats åt en ny generation svanar. De bortjagade ungarna kommer sedan att leva tillsammans med andra unga svanar tills det att de är könsmogna, om så där ett till tre år.
