Trots att de olika är strikt avskilda från varandra löper ett band genom deras liv, från den unga kvinnan via kvinnan i medelåldern till den åldrade och döende kvinnan. Hennes liv är fyllt av svek, de mot henne och de hon åsamkat andra, misstro, lögner, maktfullkomlighet, passioner som tas ifrån henne och drömmar som smulats sönder. Med ett taktfast hamrande, som om vi alla satt i ett gigantiskt urverk, pressas vi framåt mot det oundvikliga slutet och hennes död.
Jag syftar förstås på den nyskrivna operan om Bona Sforzas liv. Operan, som heter just Bona Sforza, hade premiär den nionde november på Opera krakowska, och tonsättaren Zygmunt Krauze har utgått från ett libretto av Vincenzo de Vivo.
Uppsättningen har dessutom en lyckad scenografi och kostym, som lika mycket för tankarna till en fantasivärld som den får oss att minnas den verkliga Bona Sforza (1494-1557). För vem var hon egentligen? Denna unga italienska kvinnan från Bari, som giftes bort med den polske kungen Sigismund I av Polen (1467-1548). Hon som var mor till Katarina Jagellonica (vilken senare blev drottning av Sverige genom giftermål med Johan III). Hon, Bona Sforza, som anklagades för att ha giftmördat sin svärdotter och som slutligen själv (antagligen) blev giftmördad? Operans svar på den frågan är att hon från början var en ung livfull kvinna, som till sin förskräckelse fick inse att hon endast var värd något som barnaföderska. En uppgift som också sakta sög livet ur henne.
De tre eminenta sångerskorna, Karin Wiktor-Kałucka, Agnieszka Kuk och Paula Maciołek, som skildrar Bona Sforza har inte bara ett mästerligt samspel, utan lyckas även med mycket förtroendeingivande tolkningar.
Vidare imponerade kvällens dirigent Szymon Naściszewski, och som ni kan se av partituret så hade han ingen lätt uppgift.
