Hon ser lite trött ut, där hon sitter på en röd resväska. Hennes tår pekar inåt och hon lutar sin haka i sina sammanflätade fingrar. Framför henne brusar bilarna fram på den stora farleden uppkallad efter Maria Konopnicka. På hennes vänstra sida står en lika stor resväska som den hon sitter på, samt en lite mindre resväska avsedd för barn. Ni vet en sådan där resväska i glada färger, med gulliga tecknade djur på, som barn ofta föredrar.
Hon sticker ut, med sin lite uppgivna och rufsiga uppsyn, ty bakom henne råder en helt annan atmosfär. Där syns ett pariserhjul, en förtöjd luftballong som kan ta dig upp för att skåda Kraków från ovan, helgalna gungor som kan både vända upp och ner och ut och in på dig, om det vill sig illa. Ja, här finns massor av sattyg som kan skrämma fram ett skratt hos dig.
Bland de mest beskedliga åkdonen återfinns en liten berg- och dalbana för barn. Och nu kör den runt och runt med en pappa och hans lilla dotter. Det är inte långsökt att tro att de hör ihop med den trötta kvinnan på sin röda resväska. I motsats till kvinnan på resväskan ser pappan extremt road ut. Faktum är att han ser nästan mer road ut än barnet, som med sammanbiten min stirrar målmedvetet framför sig mot en punkt där resan på berg- och dalbanan äntligen (?) tar slut.
Var har den lilla familjen varit, undrar man när man ser dem. Var detta resans mål eller dess oundvikliga slut? Hade de egentligen tänkt sig att åka till Polens största nöjespark Energylandia som ligger i närbelägna staden Zator. (Ja, jag vet, ännu en polsk ort vars namn låter som ett hårdrocksband från sent 1990-tal.)
Nå, dessa frågor får vi aldrig svaret på, för undertecknad trampar snabbt förbi på sin cykel, och börjar egentligen inte tänka på denna scen ur Krakóws vardag förrän långt senare.
(Fotot har, som synes, ingenting med någon av de omnämnda nöjesfälten att göra. Istället får ni titta på mitt nöjesfält – Błonie.)
