På gatan Lwowska i Kraków, som när den är på det humöret leder oss mot Lviv, ligger ett palats. Palatset klamrar sig fast längs med vägen, och tycks nästan luta sig tillbaka för att inte bli överkörd av den bullrande gatans härskare, spårvagnarna och bilarna.
Det är kanske lätt att missa palatset om man inte känner till dess existens. Kraków rymmer dessutom så många andra vackra byggnader, så ett palats byggt enligt nybarockens bestämda mått och uttryck kanske inte uppmuntrar till en närmare titt. Men det är nog så att de flesta ändå inte skulle anta att Kryształ pałac har tjänat som hem åt en administration. Bakom palatset låg nämligen en ångfabrik som producerade socker och choklad. På polska hette den Parowa Fabryka Cukrów i Czekolady “Kryształ”. Palatset byggdes 1889-91 på uppdrag av ångfabrikens ägare. Källorna anger att han bar namnet L. Struzik, men vad som gömmer sig bakom punkten vid L:et vill källorna inte avslöja. Lika förtegna är källorna om arkitekten, Stanisław Serkowski. Han har i alla getts ett förnamn, men vilka andra byggnader har han ritat? Om något sådant finns ingen information att tillgå.
Ångfabriken Kryształ vet vi dock något mer om. Den lär under sina glansdagar ha producerat 600 ton godis och 200 ton choklad årligen. Man sände de flesta läckerheterna till Warszawa, men några fick nog stanna kvar i Kraków. Dessutom ska de ha ha producerat läppstift. Det är möjligt att det är en vanlig förening, socker, choklad och läppstift, men en oinsatt höjer lätt ett frågande ögonbryn. Nåväl, tillverkningen pågick till andra världskriget, det är dock oklart om Kryształ fram till dess producerade choklad, socker och läppstift bakom vårt palats, eller om de hade fler platser för sin produktion. Efter andra världskriget köptes Kryształ upp av Wawel, innan det att den senare nationaliserades (så som alla företag blev under kommunisttiden). Choklad och godistillverkaren Wawel finns kvar än idag.
Man undrar ju hur Kryształs produkter torde ha smakat, men tyvärr finns inga rester kvar från ångfabrikens bestyr. Vi får helt enkelt nöja oss med en burk som en gång innehöll socker tillverkat bakom palatset på Lwowska. Det är en elegant burk, som nog en gång skimrade i både blått och guld. På ena sidan ser vi Brama Floriańska, den gamla stadsporten mot Krakóws gamla stad. Porten har anor från 1300-talet, och den karaktäriseras av dess rektangulära gotiska torn, med bucklig och lite vildsint stenläggning. Dess namn är en hyllning till helgonet Florian, som förövrigt är sotarnas och brandmännens skyddshelgon. Porten är Krakóws enda kvarvarande stadsport från medeltiden. De andra gick hädan när man under 1800-talet moderniserade stadens stadskärna.
Låt oss återvända till vår sockerburk. På locket syns ett fyrfota djur, med kockmössa på huvudet, och med en lång tunga som girigt slickar på den sockerkristall den sitter på. Djuret för tankarna till en hermelin, vilket inte alls är långsökt, då Leonardo da Vincis målning Damen med hermelinen finns att skåda på museet Czartoryski i Kraków. Målningen införskaffades av den polska adelsmannen Adam Jerzy Czartoryski år 1798. Två år senare inlämnades verket i familjen Czartoryskis samlingar. Vem Adam Jerzy Czartoryski köpte målningen av finns inga angivelser om. Målningen hade inte heller tidigare omtalats, men det stod ändy tydligen klart att det rörde sig om en av fyra kvarvarande kvinnoporträtt signerat Leonardo da Vinci. Nåväl, målningen är inte signerad, men någon har i i alla fall präntat dit hans namn längst upp i vänstra hörnet. (När denna signatur tillkom vet man inte, men det kan ha skett när någon retuscherade bort landskapet bakom Damen med hermelinen.)
Damen med hermelinen fanns i Kraków till novemberupproret 1830, då den flyttades och hamnade sedermera i Paris. Den återkom till Kraków först på 1870-talet, när också ovannämnda museum slog upp portarna. Under första världskriget förflyttades målningen åter utomlands, men fick återvända efter kriget, där den var till det att det var dags för nästa krig, andra världskriget. Först tog de tyska ockupanterna målningen till Berlin, men när ståthållaren Hans Frank, (han var ståthållare i Generalguvernementet för det av tyskarna ockuperade polska territoriet) såg verket, beordrade han genast att målningen skulle sändas till Kraków. Den lär ha hängt på hans kontor på Wawel slott. Enligt Philippe Sands (som har skrivit om Hans Frank i “Vägen till Nürnberg“) ska Frank ha varit exceptionellt fixerad vid målningen. Det kan kanske förklara varför de allierade efter kriget fann den på hans lantställe i Bayern. Hermelinen på målningen ska enligt många ha symboliserat oskuld och måttfullhet, något som dock Hans Frank inte hade någon insikt i. Ty på Lwowska, där Kryształ pałac fortfarande står kvar, och från var vår sockerburk härrör, inrättade Hans Frank gettot under Förintelsen, där tusentals av traktens judar plågades och mördades.
Idag befinner sig Kryształ pałac i sorgligt eftersatt tillstånd. Men de gula skyltarna på huset tillkännager att här kommer snart renovering att äga rum. Och på huset finns även en plakett som stolt tillkännager att byggnaden en gång hyste en socker- och chokladfabrik. Men den säger ingenting om läppstift.
Kryształ pałac.
Brama Floriańska.
Vår hermelin.