viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

Utanför fönstret syns små, lätta snöflingor singla ner mot marken. Det tycks som de inte är riktigt säkra på sin uppgift att landa, ty deras färd går irrande genom luften. Hustaken kläs trots det snabbt i vitt och en julfrid lägger sig över staden. Och julen firas i allra högsta grad i Polen, då man idag har fyllt gator och torg med polska julsånger. Men mina tankar förs ändå till Ukraina, ty för mitt inre firas julen alltjämt just denna dag i Ukraina, även om landet har flyttat julfirandet från dagens datum (enligt julianska kalendern) till den västerländska julen.

Nu förefaller det förvisso som om några ukrainare i västra delen av landet fortfarande firar jul på detta datum, och det verkar nästan som om de fått två jular. Och det var också så jag firade jul under mina år i Lviv. Först den svenska, sedan den ukrainska. Det var därför som jag idag enligt gammal vana ställde fram tolv rätter på bordet, även om jag egentligen inte mäktade med ännu ett julbord. Och som varje år den sjätte januari fördes mina tankar till en särskild jul, nämligen den som firades 1972 i Lviv. I början av januari detta år inledde de sovjetiska myndigheterna, och då särskilt KGB, en kampanj för att ringa in och fånga in de som motsatte sig den sovjetiska makten. Ett av de fenomen som de spetsade in sig på var julfirandet i Lviv.

Under några intensiva veckor kring nyår 1972 var en grupp unga aktivister i färd med att förbereda en julfest. De övade ukrainska julsånger med tillhörande julspel. De sovjetiska myndigheterna hade dock gett dem betäckningen “dissidenter”, eftersom de motsade sig den sovjetiska ideologin. KGB gjorde sig yttersta för att störa arrangemanget, men gruppen begav sig ändå ut på gatorna och torgen för att sjunga ukrainska julsånger och framföra julspelet.

De som deltog i arrangemanget är idag kända för ukrainarna som kulturpersonligheter och senare politiker. Bland dem märks poeten, författaren och även politikern Iryna Kalynets (1940-2012), hennes make och poeten Ihor Kalynets (1939-2025), psykologen och männskorättsaktivisten Mychajlo Horyn (1930-2013) samt den redan då mycket kända poeten, översättaren och litteraturkritikern Vasyl Stus, som faktiskt föddes på dagens datum 1938. Att han deltog var något av en begivenhet, och ryktet spred sig därför snabbt om hur gruppen gått från hus till hus och sjungit för olika prominenta kulturpersonligheter, vilka också motsatte sig den sovjetiska ideologin. Bland de mest namnkunniga märks författaren och senare politikern Roman Ivanytjuk (1929-2016) samt poeten Rostuslav Bratun (1927-1995).

De ukrainska myndigheterna kunde givetvis inte tolererar en sådan provokation, som de såg det som. Deras svar blev skoningslöst, och flera av deltagarna i arrangemanget arresterades och fick långa fängelsestraff. Paret Kalynets greps sattes i fångläger i dagens Ryssland för sin antisovjtiska verksamhet, och deras dotter Dzvinka Kalynets berövades sina föräldrar under hela nio år. Även Vasyl Stus greps och dömdes till ett åtta år långt fängelsestraff för att han i sin poesi skulle ha hängett sig åt “antisovjetisk agitation och propaganda”. Stus frigavs 1978, men två år senare greps han ånyo. Han dömdes till ytterligare tio år i fångläger. Denna gång skulle han dock inte bli fri med livet i behåll. Han avled 1985, efter vad som sas var en hungerstrejk, men faktum är att omständigheterna kring hans dödsfall aldrig har blivit fastställda.

Och eftersom det är Vasyl Stus födelsedag idag valde jag sålunda att ställa tolv rätter på bordet ikväll. Men det måste erkännas att jag också gjorde det lite av gamla vana, samt för att det ukrainska julfirandet i sig är en påminnelse om Ukrainas långa kamp mot det ryska förtrycket. (Men som sagt, de flesta ukrainarna har flyttat sin jul till den 25 december.)

—

Vasyl Stus syns här som andra person från vänster, Iryna Kalynets är fjärde från vänster och längst ut till höger, med temuggen i handen, syns Mychajlo Horyn. Några dagar efter att bilden togs greps flera av personerna.

En källa.