viewpoint-east.org

På en bänk mot en husvägg sitter en kvinna och tittar ut över sin trädgård. Eller så kanske betraktar hon rondellen som hennes trädgård vetter mot, där bilar och cyklister färdas med ljusets hastighet mot för henne okända mål. Nedanför hennes fötter har trädgården redan vaknat ur sin vintersömn, och rabatterna är lukade på ogräs. Ja, faktum är att det nog är det hon granskar. Snart kommer hennes rabatter prydas av en blomsterprakt som ofta kännetecknar trädgårdarna häromkring. Men i själva verket har hennes trädgård redan smyckas med blomster, ty lejonparten av hennes gräsmatta är täckt av små, vita blommor. Ja, exakt. De vita blommorna som syns sticka upp ur hennes gräsmatta är tusenskönor.

De tillhör kanske inte de mest eftertraktade av blommor. Det är rentav så att vissa mot bättre vetande gör allt för att bli av med dem, vilket är fullkomligt förkastligt för man borde istället vårda tusenskönorna. Det främsta skälet är kanske att de är ett utmärkt skafferi åt alla insekter, men de ska tydligen också vara välsmakande för oss människor. Så varför inte plocka en knippe tusenskönor och krydda till exempel stekt potatis, en soppa eller gryta, klippa ner lite i en sallad, dekorera ett bakverk, eller varför inte göra te på blommorna? Enligt gammal folktro ska ett avkok på tusenskönor dessutom bota både hosta och vara slemlösande, och romarna använde tusenskönor till att lägga om sår eftersom de menade att blommorna hade antiinflammatoriska egenskaper. Vem vet, det kanske är sant?

För mig har tusenskönor dock främst en antidepressiv egenskap, ty de har nämligen den beskaffenheten att de motar bort kvardröjande rester av vintermelankoli. Det räcker med att studera deras små vita kronblad, som i sin tur ibland omges av kantblommor, som ofta lite ljust rosa, och sedan flytta blicken till den pigga, gula mitten, som faktiskt också är en blomma i sig. Diskblommor kallas de. Tillsammans bildar de ett tusenskönornas mikrokosmos. Men inte är det därför som de kallas tusenskönor, men man kan gott tro det.

Nu vet jag inte om kvinnan på bänken vid husväggen kontemplerar över just tusenskönor, men det kan heller inte uteslutas.