viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 29 januari 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Strax under Mariakyrkan i Kraków har stadens borgmästare, Aleksander Miszalski, börjat gräva för den tunnelbana han hade som vallöfte när han vann valet 2024. Han tycks dessvärre vara helt ovetande om att bara några spadtag längre bort lurar den okända draken Smok, som till vardags håller till under Wawels väldiga kropp. Och ytterligare lite längre ner i marken sitter Putin på sin tron. Djävulshornen skjuter olycksbådande ut från hans hjässa. Och inte ens uppe ovan mark råder där lugn, ty i skyn skymtar en drönare fram, med siktet inställt på Mariakyrkans torn.

Som ni nog redan anat är detta bara fantasier, som går att skåda på utställningen “Szopka krakowska”, Krakóws julkrubbor, som varje år ställs ut på Krakóws stadsmuseum. De alster som ställs ut här är framtagna av vanliga krakowiter, som i början av december varje år kommer till Adam Mickiewicz-statyn på Rynek główny för att visa upp sina skapelser. Några av kreatörerna har detta som sin främsta hobbyverksamhet, och det är svårt att tro att de hinner så mycket annat, ty alstren är framtagna med så pass stor skicklighet och finnes samt präglas av stor egensinnighet som måste ta nästan all tid i anspråk. Traditionen att bygga Kraków julkrubbor har djupa rötter, men det var på 1800-talet som fenomenet fick fotfäste i staden. Som ringar på vattnet spred sig sedan företeelsen att bygga julkrubborna och det finns till och med familjer i Kraków som sedan generationer har skapat dessa små underverk.

Årets utställning innehåller flera iögonfallande skapelser som kretsar kring flera olika teman. Bland dessa återfanns flera som skildrar kröningen av Polens första kung, Boleslav I kallad den tappre, som fick sätta kronan på sin skalp år 1025. Ett annat tema var konstnärskapet och en särskilt fin krubba var den som tillägnades två kvinnliga konstnärer. På ena sidan om julkrubban står Olga Boznańska, som föddes för 160 år i Kraków. Och på den andra sidan syns en rufsig Maria Jarema (1908-1958) stå vid sitt staffli och skapa en av sina abstrakta konstverk. Mellan de båda syns Jesusbarnet och hans föräldrar, några änglar, en tjusig dam i rött samt Jaremas skulptur tillägnad Chopin som nu står utanför Krakóws konserthus.

Bland de mer innovativa alstren märktes en provocerande liten skapelse med titeln “Det nutida Kraków” (“Szopka krakowska aktualna”). Konstnären har monterat ihop fotografier på kända byggnader skapade efter dagens arkitektoniska stil med Kraków julkrubbornas logik. En träffande kommentar till att Krakóws stadsbild förändras med ljusets hastighet. Snart kommer kanske staden inte alls utmärkas av sina tinnar och torn, utan av uttryckslösa betong- glasmonster. Var ska då draken Smok få husrum om stadens alla hus förvandlas till fyrkantiga skapelser, undrade kanske en av kreatörerna, som hade placerat draken uppe på en byggnad med fyrkantig fysionomi. Och vem är det som syns i drakens gap? Jo, visst är det Jesusbarnet. Som det kan gå.


Dagens anteckning – 2 december 2025

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

En tät dimma har sedan flera dagar klätt Kraków i en osedvanligt grå skrud, nästan som ett sorgflor. Tjock och otymplig ligger dimman platt mot synfältet och hindrar varje ansats att se klart på situationen. Tankarnas siluetter kan omöjligt forsa fram i så dålig sikt. De sjunker trötta och förvirrade ner, och försvinner slutligen in och upplöses i en grå materia. Även stadens vanligtvis tydliga konturer flyter ut ur sina ramar och färdas helt oväntat in i varandra, där de möts i en otydbar sammansvetsad sammansvärjning mot varje försök till överskådlighet. Vid Wawels fot pressar sig bilarna fram genom dimman, med sina ulliga ljuskäglor försöker de lysa upp det töcken som omger dem.

Nu vurmar jag inte särdeles för bilar och vänder snart blicken mot annat som lyckas lysa upp och genom de täta slöjorna. Och jag må har tilldelats en särskild röta idag, ty någon förträffligt rådig tjänsteman på stadskontoret hade tydligen bestämt att idag var dagen då stadens julkrubbor, kallade szopki krakowskie, skulle lysas upp.

Traditionen med att bygga de krakowitiska julkrubborna har anor sedan medeltiden men det var på 1800-talet som den fick sin nuvarande form, och sedan 2014 finns den med på Usecos lista över immateriella kulturarv. Det är alltså själva traditionen att bygga julkrubborna som hamnat på listan och inte krubborna i sig. Första torsdagen i december kommer hantverkare från hela regionen samlas vid Adam Mickiewicz-statyn på Rynek główny för att visa upp sina alster som de knåpat på under året. Så just nu pågår det alltså en faslig aktivitet i olika hobbyrum i grannskapet, där det klistras, klipps och filas på årets skapelser. Dessa kommer under de efterföljande veckorna att kunna beskådas på stadsmuseet.

Och precis som hantverkarna i sina hobbyrum som bygger julkrubbor, har jag idag ägnat mig åt ett stycke svenskt immateriellt kulturarv, nämligen den att sjunga luciasånger och förbereda årets upplaga av lucia med det innevarande läsårets ettor. Och precis som varje år känner jag sådan aktning för studenternas hängivenhet och mod, vilken också skänker mig en stolthet över att få vara deras lärare.

Och precis som någon av Beethovens symfonier (varför inte den fjärde som jag lyssnar på just nu) inleddes denna text surmulet och modfällt, för att (precis som nämda symfoni) brista ut i en fanfar för livets härligheter.

Dimmorna i mitt inre har sålunda skingrats.


Dagens anteckning – 5 februari 2025

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

På bottenplan bor nästan alltid en drake, som med sin lömska blick tittar upp mot de bekymmerslösa människorna. Det händer att han, eller är det kanske en hon, öppnar sitt gap och sprutar ut sin giftiga och brinnande andedräkt. Ingen går riktigt säker för draken Smok. Ovanför honom, eller om det nu är henne, dansar krakowiterna obekymrat omkring. Musikerna spelar några stumma visor, och änglarna spelar tyst på sina trumpeter. Lajkonik skymtar nästan alltid fram någonstans. Här och var kan man urskilja små scener som, om fantasin tillåter, kan skena iväg till hela berättelser. Och allt kröns av Mariakyrkans karaktäristiska torn. Ja, som ni ser på bilderna och läser denna text vet att det är krakowska julkrubbor, Szopki krakowskie, som utgör basen för dagens anteckning.

Ni märker kanske att något fattas i ovanstående beskrivning. Ja, precis. I en julkrubba brukar ju Jesusbarnet ha en framträdande roll, men faktum är att han inte alls är särskilt lätt att finna eller iögonfallande i de krakowska julkrubborna. Inte heller de tre vise männen är lätta att hitta, även om de ofta kan avslöjas med lite gammalt hederligt detektivarbete. Desto lättare är det alltså att hitta lokala figurer så som Lajkonik eller draken Smok. Vidare syns ofta en djävul, och själv har jag vid något tillfälle hittat Stanisław Wyspiański sitta och målarkludda bakom ett hörn. I år hittade jag dessutom flera försäljare av obwarzanek krakowski, de runda bröd som säljs här runt om i stan. Jag hittade till och med flera elsparkcyklar slängda lite här och var, precis som det faktiskt förhåller sig i Kraków.

Julkrubborna kom till Kraków från Italien redan under 1500-talet, och bestod då av levande spel. Men på 1700-talet förbjöds dessa då biskopen tyckte att spelen blivit för ekivoka. Därför började man skapa flyttbara julkrubbor, som bars runt i staden under sång, fest och glam. Under mitten av 1860-talet började man tävla om utseendet, och de fick därmed sin nuvarande särpräglade form. Fram till första världskrigets utbrott innebar tiden för julkrubborna en riktig folkfest i Kraków, men de österrikiska myndigheterna gillade inte de nationalistiska inslagen och förbjöd dem.

Traditionen med julkrubbor återupptogs efter kriget, och blev ett mycket populärt inslag under mellankrigstiden och man började arrangera tävlingar som än idag hålls varje i december år. Entusiaster samlas därför traditionsenligt på Rynek główny i Kraków vid Adam Mickiewicz-staty för att visa upp sina kreationer. Man kan tävla i olika kategorier, så som individuellt, som familj, med en förskola eller skola och så vidare. Och under januari ställs utvalda bidrag till tävlingen ut på Krakóws stadsmuseum, dit jag går varje år för att få drömma mig bort en stund bland figurerna i Szopki krakowskie.