viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

Precis när jag ska cykla över bron Most Kostlarski hör jag ett välbekant tjatter, ty uppe på elledningarna sitter en grupp starar och för sin starliga livsstil. Det är en strid ström av kommentarer till varandra och möjligen också en del synpunkter på andra fåglars förehavanden och kanske till och med något om oss människor. Ingen annan cyklist eller fotgängare tycks dock hänföras av dem lika mycket som jag, och ett cykelbud plingar till och med ilsket när denne ser mig stå som förstenad mitt på bron, med min blick fäst på statarna. Kanske beror omgivningens ointresse på att starar tillhör de vanligaste bland våra starfåglar.

Familjen starar är stor och det finns över hundra olika arter som breder ut sig över nästan hela jordklotet. Stararna på bron bär det latinska namnet Sturnus vulgaris, och är förhållandevis utbredd på våra breddgrader. Den kan säkert ibland förväxlas med en koltrast, eftersom de är ungefär lika stors, men istället koltrasthannens helsvarta fjäderdräkt och honans bruna, har den vanliga staren vackra vita streck i den mörka purpurfärgade fjäderdräkten. Det gör att den nästan ser ut som en stjärnhimmel. De unga stararna har en ljusare fjäderdräkt med beige hals, och i gruppen som sitter på elledningarna vid Most Kostlarski kan några definitivt ungfåglar. Kanske hann de helt enkelt inte med första vågen av flykt söderut. Men de är egentligen inte försenade, då statar kan, vid gynnsamma förhållanden, vara kvar ända till november.

Starens sång brukar ofta karaktäriseras som omusikalisk, alltså i avsaknad av en tydlig melodi, men om man lyssnar noga kan man höra en fantastisk uppfinningsrikedom. Det blir nästan som att lyssna på en liten orkester, men mig veterligen har ingen skrivit någon symfoni tillägnat stararna.

Men det visar sig att Karol Szymanowski faktiskt har skrivit några barnvisor (Rymy dziecięce op. 49, från 1922 eller 1923) där en av visorna handlar om en elak liten stare (“Nikczemny szpak”). Szymanowski skrev sångerna ursprungligen till systern Stanisławas yngsta dotter Krysia, men när den äldre dottern Alusia gick bort i en tragisk olycka i hemstaden Lviv (hon krossades av en staty på en skolgård) beslöt han sig för att dedikera verket till henne istället. Texterna till sångerna bygger på en diktsvit kallad “Barnramsor” (“Rymy dziecięce”) av poeten och författarinnan Kazimiera Iłłakowiczówna (1892-1983), och handlar om en liten flicka som vid läggdags skapar olika ramsor tillsammans med sin docka. Under mellankrigstiden tillhörde Kazimiera Iłłakowiczówna en av de mest hyllade poeterna, och hon är faktiskt även känd för att hon var Józef Piłsudskis sekreterare.

Det finns kanske en och annan som höjde lite förvånat på ögonbrynen när jag skrev att Karol Szymanowski hade skrivit barnvisor, och det är riktigt att det går att ifrågasätta. Om man lyssnar på sångernas melodier hör man nämligen de att knappast kan betecknas som några trallvänliga visor för barn. Sin elitistiska vana trogen har han nämligen skapat elegan och stilfull musik, med kreativa lösningar för att framhäva olika händelser. Sången om den elaka staren är den sista i sångcykeln och jag tycker mig inledningsvis kunna höra statarnas tjatter, precis som stararna på Most Kostlarski. Och det abrupta slutet är faktiskt riktigt oväntat och visar både på Szymanowskis konstnärlig finess och hans humor.

—

På fotot syns Stanisława med dottern Alusia och i bakgrunden skymtar Karol Szymanowski. År och plats okänt.