viewpoint-east.org

(Läsningstid: 2 minuter)

Ur sorlet av turisternas polygotta samspråk vid Wawels fot bryter plötsligt en klar kvinnostämma genom, som med bestämd röst yttrar ordet “spettekaka”. Rösten visar sig tillhöra en lite äldre dam med blonderat hår och rosa läppstift. Eller rättare sagt, hon säger inte spettekaka, utan uttalar det på skånska, således säger hon “spiddekauga”.

Om det är vad hon trängtar efter eller om det är den väldiga rödblommiga hästkastanjen som får henne att tänka på spettekaka låter jag däremot vara osagt. Den rödblommiga hästkastanjen som hon passerar är mycket riktigt något spettformad, och med sina stora rosa, snarare än röda, blommor, ser den faktiskt hart när ut som ett bakverk.

Man disputerar ännu kring var den rödblommiga hästkastanjen kan härstamma från. Det som de flesta källor verkar rörande överens om är att den första rödblommiga hästkastanjen uppstod under tidigt 1800-tal i Tyskland, men därefter råder det förhållandevis delade meningar. Det man inte kan enas kring är hur trädet kan ha uppstått. Var det en medveten mutation som åstadkoms av en ivrig odlare, eller uppstod den spontant när den vanliga hästkastanjen och den amerikanska kastanjen odlades lite för nära varandra?

Nog om detta, den rödblommiga hästkastanjen fick i alla fall sitt latinska namn ungefär i samma veva som den upptäcktes och man landade i att “Aesculus × carnea” torde vara den bästa beteckningen. Aesculus betyder faktiskt “ek”, men dess etymologi är lite oklar. Kanske kan det härledas till urindoeuropeiskan. Eller varför inte till vårt mest arkaiska språk, nämligen litauiskans “ąžuolas” som ju betyder just “ek”. Det latinska ordet “carnea” betyder däremot “köttfärgad”, vilket månne kan anspela på den rödblommiga hästkastanjens kastanjer som är mer rosafärgade än bruna, som de är hos den vanliga hästkastanjen.

Den lite äldre damen som, enligt mina öron, just yttrar ordet spettekaka, stannar upp, rättar till sin handväska som hänger lite knasigt över och axeln, pekar på något, men inte är det den rödblommiga hästkastanjen, utan hon pekar på ett stånd som säljer gosedjur i alla möjliga upptänkbara färgkombinationer, och när hon öppnar munnen börjar den prata på spanska!

Med andra ord sa hon ingenting om spiddekaugor. Det hela visade sig vara en skånsk hägring.