viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

Eftersom väderleken har beslutat att det ska vara ett blött tema, bestämde jag mig för att ackompanjera det hela med att införskaffa en växt som föredrar just fukt. Bräken, eller ormbunkar, är ju som bekant växter som trivs med fukt. Och jag tror även att de flesta vet att de är till åren komna, med sina 360-390 miljoner år på jorden. De ska dessutom ha utgjort en klar majoritet av växtligheten under det som kallas för karbontiden, alltså för ungefär 350 miljoner år sedan. Tänk vad de har fått se under alla de miljontals århundraden de existerat. Det är lätt att som människa känna sig oansenlig i en jämförelse med deras alla olika livserfarenheter.

Och kanske är det också av den orsaken som vi människor genom århundradena har fascinerats av denna växt. I slavisk folktro finns det till exempel en föreställning om att ormbunkar blommar en gång om året, och det ska tydligen ske på den slaviska motsvarigheten till midsommarafton, nämligen Ivan Kupala. Om man nu skulle ha den stora förmånen att få se en blommande ormbunke skänkas man livslång lycka och dessutom rikedom. Därför krälade människorna runt på alla fyra under Ivan Kupala på jakt efter att få syn på denna sällsynta blomma. En slags feber skulle man kunna säga.

Även på de brittiska öarna förekom under 1800-talet en våldsam ormbunkesfeber, som dessutom fick ett vetenskapligt namn, närmare bestämt pteridomania. De som drabbades av denna ormbunkesfeber fick helt enkelt mani på att samla sällsynta arter av ormbunkar. Men de lär också ha varit fascinerade av ormbunkarnas form och dekorativa utseende, vilket gjorde att man skapade en uppsjö av olika produkter med ormbunksmönster, som exempelvis på keramik, textilier, papper och även som skulpturer, allt för att tillfredsställa dem som drabbats av pteridomania. Ormbunkesfebern tycks ha varit ett förhållandevis isolerat brittisk fenomen, men den skulle ändå påverka andra delar av världen, då samlarna stundtals ägnade sig åt direkt rovdrift på ormbunkar. Detta drabbade främst Australien där ovanliga sorter av ormbunkar plockades i en så förödande omfattning att arterna nästan dog ut.

Det kan därför vara en viss tröst att det finns oerhört många olika arter av ormbunkar. En siffra som jag finner är att det finns över 10 000 arter. Den idag av mig införskaffade exemplaret är alltså en av dessa och bär det fantasieggande namnet hartassbräken. Bladen för förvisso inte tankarna till hartassar, men väl dess håriga rhizomer (en slags rötter) som sticker upp ur jorden. De är dock inte särskilt synliga, utan ligger strax utanför jorden. Men jag har även ett exemplar av kaninfot bräken, och den har långa vackra rhizomer som klättar ner ur jorden och slingrar sig kring krukan. Men den får jag återkomma till någon annan gång.