viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

Över nejden har en kuslig vind dragit in och till sällskap har den tagit med sig ett ihållande regn, som med sina små, ettriga droppar tränger ner genom markens ytskikt till växternas rötter. Där, under marken, dricker växterna nu ivrigt för att snart släppa ut sin vårliga skrud. Några har redan haft kraft att veckla ut sina blommor, så som körsbärsträdens och magnolians vita kronblad. Men där slutar också likheterna mellan de två, skulle jag vilja säga. Körsbärsträdens små och spröda blommor tycks inte vilja veta av en endaste droppe som landar på dess kronblad. Medan magnolian däremot verkar trivas som fisken i vattnet när de isande regndropparna slår sig ner på deras vita blad.

Men det finns också andra skillnader mellan de två. Som att körsbärsträdens blommor inspirerat till flera musikverk, som exempelvis Puccinis “Madame Butterfly” eller körstycket “Sakura” av Tōru Takemitsu, för att bara nämna några få.

Men magnolian har, enligt vad jag kan hitta, bara förärats med en enda tonsättning, nämligen en pianosvit från 1912 av den afrokanadensare tonsättaren Robert Nathaniel Dett (1882-1943). Om du inte hört talas om Dett tidigare, ska du inte känna dig förlägen, ty han har tyvärr hamnat lite i skymundan av mer namnkunniga afroamerikanska tonsättare, så som Scott Joplin eller Florence Price. Men även Dett var en banbrytande tonsättare. Han föddes i Ontario och ska tidigt visat prov på stor musikalisk begåvning. Musiken i hans barndomshem var präglad av den afroamerikanska spirituella musiken, och den skulle också följa honom genom livet.

När han var fem började han studera piano, och studierna gick så väl att han tjugo år gammal blev antagen till konservatoriet i Ohio. Under denna tid kom han i kontakt med tonsättningar av Antonín Dvořák, och då kanske särskilt dennes tolfte stråkkvartett kallad “Den amerikanska stråkkvartetten” (op 93). Dvořák ska i sin tur hade inspirerats av de afroamerikanska musiken när han skrev det verket, samt även den kanske mer kända symfonin “Från Nya världen” (op 95).

Robert Nathaniel Dett påverkades alltså i hög grad av Dvořák, vilket är tydligt i hans pianostycken, så som ovannämnda pianosvit. Men man kan även urskilja ett lätt, nästan impressioniskt tonspråk som för tankarna till Debussy. Dett skulle dock inte tillåta sig att stagnera, utan studerade vidare under större delen av sitt liv. Detta innebar att hans senare verk präglades mer av modernism och här går det tydligt att höra inflytande från den legendariska Nadia Boulanger, som också var en av hans många lärare. Han skulle därtill skriva flera verk för kör, samt ett oratorium, “The Ordering of Moses” från 1937.

Robert Nathaniel Detts pianosvit “Magnolia” består av fem satser, som alla har olika olika karaktär. Den första satsen, “Magnolias”, är ljus och varm, ja, faktiskt lättsam. Stämningen är dock något mörkare i andra satsen, “The deserted cabin”, där det ruvar någon slags sorg, men det hindrar inte att några danssteg tas. I den tredje satsen, “My Lady Love”, dansar vi istället ut på en blomsteräng med om armarna vår stora kärlek. Vi förundras över världens skönhet och fåglarnas sång. “Mammy” heter den fjärde satsen och här gungas vi tryggt fram och åter in i ro och vila. Denna sats finns också i en orkesterad version vars partitur nyligen upptäcktes. Den sista satsen, “The place where the rainbow ends”, är en i alla avseenden livlig avslutning, fylld av muntra upptåg och leenden.