viewpoint-east.org

(Läsningstid: 2 minuter)

Det var först efter att virrat runt en stund bland de trånga gränderna i gamla stan i Stockholm som jag hittade Judiska museet. Egentligen var det mitt andra besök, men förra gången var museet inrymt i lokaler i Vasastan. Idag ligger Judiska museet i Stockholms äldsta synagoga som invigdes 20 år efter att “Sveriges första jude”, Aaron Isaac, fick tillstånd att bo i Sverige. Den som är god på huvudräkning kan sålunda räkna ut att det är 250 år sedan Isaac tilläts bosätta sig i Sverige.

Men som ni såg ovan skrev jag Sveriges första jude inom citationstecken. Orsaken är att det antagligen bodde judar i Sverige långt före 1775. I Hugo Valentins bok “Judarna i Sverige” kan man nämligen läsa att de första judarna kan ha kommit till Sverige redan på 800- eller 900-talet. Enligt Valentin ska nämligen vikingatidens handelsresor söderut även ha inneburit att handelsresande från sydliga länder kom till dåtidens Sverige. Handelsresande på den tiden var, menar Valentin, ofta av judisk börd. Det är dock oklart om några av dessa slog ner sina bopålar, men kontaktytorna fanns, menar Valentin. Dokument från medeltiden visar dock på få belägg för att det förekommit någon större kontakt mellan svenskar och judar. Det är först på 1500-talet som det förekommer en notering om att Gustav Vasa hade en läkare av judisk börd.

Men på 1600-talet började det blåsa upp en debatt om att stänga ute judar från Sverige. Orsaken tycks ha varit uppbyggnaden av Göteborg och planerna på att göra den till en handelsplats, och det fanns de som inte ville se att judar etablerade sig i Sverige. Ett beslut om att inte tillåta judiska församlingar i Sverige togs år 1685, vilket revs upp 90 år senare när Aaron Isaac, efter enträget arbete, fick tillåtelse att bosätta sig i Sverige och grunda en judisk församling.

Inne på judiska museet syns några få besökare, som ledsagas av en kunnig och mycket tålmodig guide, som villigt svarar på alla frågor och med enkelhet bereder ut orden om de svenska judarnas historia. Men egentligen behöver man inte någon guide, ty museet är pedagogiskt och genomtänkt arrangerat. Det enda jag egentligen saknar är bara besökare, då man kan tycka att några av alla de besökare som lunkar omkring utanför synagogans fönster borde våga sig in. Fast det är sant, då skulle det inte vara lika trivsamt där inne på museet.

Nåväl, jag återkommer i tanken till mitt besök på Judiska museet, idag på det judiska nyåret år 5786. Och med följande postning vill jag önska alla mina judiska vänner Shana Tova! Gott nytt år!