(Läsningstid: 2 minuter)Lvivs filharmoni inledde december månad med svenska toner. Under ledning av Ilya Stupel spelade de Lars-Eriks Larssons Pastoral svit. Ett vackert stycke, men personligen hade jag föredragit hans tredje symfoni eller varför inte Förklädd Gud? Till min förvåning presenterade konferenciern dirigenten Ilya Stupel som svensk, och det var för hans skull som de hade ett svenskt tema. Men visst känns hans namn bekant på något sätt, tänkte jag. Dock handlar det inte om musik. 1999 blev blev Ilya Stupel nämligen rikskänd (i Sverige, alltså) då han och hans familj trakasserats av nazister i flera år och tvingades flytta från Vellinge. Stupel är en utmärkt diregent och jag skäms givetvis över att jag inte kände igen hans namn just som dirigent.
Ilya Stupel
Ilya Stupel tog ett säkert tag om Lvivs förträffliga filharmonin när han navigerade dem genom den stundtals tekniskt svåra Pastoral sviten. Även om det var ovana toner för många besökare, var det tydligt att Lars-Eriks Larssons harmonier tilltalade. Vi får hoppas att detta ger filharmonin och besökarna mersmak. Strax efter dundrade Maurice Ravel in och fullkomligt krossade svensken med sin absurdistiska Valse. Inte riktigt rättvist mot Larsson, om ni frågar mig.
Kvällen avslutades med Hector Berlioz Symphonie fantastique. Ett stycke som antagligen gått mig helt förbi, om det inte vore för de två sista satserna. En extra eloge bör dessutom ges till Lviv filharmonins eminenta träblås och pukslagare, vilka som brukligt överträffade sig själva.
