viewpoint-east.org

Kylan drar fram, och som en hemlös söker den en ny boning nu när den inte är önskvärd häromkring. Den lurar i skuggorna, och samlar mödosamt samman all kyla den kommer åt. Sedan drar den ut över nejden. Kramar kyligt om de små vettskrämda krokusarna, snödropparna, påskliljorna och andra blommor som vågat titta upp ur myllan. Inte ens solens strålar vågar utmana kylan, och värmer oss bara sådär lite grann, som för att inte bli helt bortglömd. Men några bofinkar och koltrastar sjunger alltjämt, kanske för att ingjuta mod hos alla växter som kämpar för att uthärda vinterns sista ansats att återta herraväldet över temperaturerna.

Men hasseln vill ändå visa vägen mot våren, och i år tror jag bestämt att det blir ett riktigt hasselår. Deras vackra hängen dinglar från grenarna. Rör sig smidigt i den kyliga vinden. Och inte visste jag att det är små herrar som hänger där, ty de kallas nämligen för hanhängen. Det är herrarna som kommer först, och är riktiga övervintrare som har bildats redan förra året. I Halland har de tydligen ett eget namn, lake, men jag har inte lyckats hitta att de kallas något särskilt i andra delar av Sverige. Honorna består av de röda små blommor, med honorna gör klokt i att komma senare. Nötterna tar sedan flera månader på sig för att bildas och de tittar först fram till hösten.

En vindpust sveper sitt andetag genom hasseln och hanhängena dallrar som svar. Jag försöker finna något stycke musik om dessa små hängen, men mitt minne gapar tomt. Nåväl, jag får istället lyssna på vattendraget Rudawa som porlar fram, för att snart möta upp med den större släktingen Wisła.