viewpoint-east.org

När jag, efter läsårets första lektionsdag, far genom staden på min cykel har himlen redan trätt in i den blå timmen. Dagsljusets skuggor börjar krypa upp ur sina gömmor och låter sin färg smitta av sig på omgivningen. Och snart ska kvällsmörkrets ta över herraväldet över vår del av jordklotet. Men efter en dag tillsammans med studenter är det svårt att låta sinnet mörkna som skymningen. Man kan helt enkelt inte låta bli att dras med i deras vetgirighet och nyfikenhet på allt i svenska språket. Jag försjunker därför i tankar om just ord. Dessa vidunderliga företeelser som ger oss möjlighet att förstå vad blicken ser. Min tanke famlar efter ett ord att fästa sin uppmärksamhet på och den sugs fast vid “blå”, och då är det inte helt långsökt att man börjar tänka på Harald Blåtand.

Fast egentligen börjar jag inte tänka på denne danske kung som levde på 900-talet och som anses vara den som kristande Danmark, utan mina tankar far faktiskt iväg till en grav som några polska arkeologer hittade för några år sedan. De menade nämligen att det var ställt utom allt tvivel att graven de hittade i byn Wiejkowo innehöll kvarlevorna av den danske kungen Harald Blåtand. Man vet mycket lite om Harald Blåtands död, men de flesta verkar vara överens om att han, efter att ha deltagit i ett slag på dansk mark, tog sig till vikingasamhället Jomsborg. Olika arkeologiska fynd har också lett till att man dragit slutsatsen att Jomsborg låg på ön Wolin, som ligger mellan Östersjön, sunden Dziwna och Świna, och sjön Szczeciński. Man är ganska säker på att det funnits ett vikingasamhälle på denna plats, eftersom man gjort flera fynd. Bland de mest omtalade fynden finns ett mynt som några menar kan knytas till vikingatiden. Myntet fick namnet “Harald Blåtands guldplatta”, eftersom man kom fram till att det kan ha tillkommit runt Blåtands begravning. Men ingen har lyckats hitta några bevis på att Blåtand verkligen ligger begravd på ön Wolin, fram till för några år sedan. Det är därför lätt att förstå att det blev stor uppståndelse när nyheten om att hans grav äntligen hade hittats.

Men bara några veckor efter nyheten om att Blåtands grav hade upptäckts, kom en dementi från polska arkeologiska samfundet. De menade att den gravhög som antogs innehålla Blåtands kvarlevor inte alls hade undersökts. Därtill avfärdade de “Harald Blåtands guldplatta” som en förfalskning. Det senare har dock tillbakavisats av andra forskare, som menar att myntet faktiskt torde kunna vara äkta och från vikingatiden.

Sista ordet är sålunda inte sagt. Och tur är väl det.