viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 12 november 2025

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Dagen har omgärdats, eller kanske snarare, inhängnats av diverse frågor av administrativ karaktär, som gett mig den stora förmånen att få umgås lite med polska myndigheter. Och glädjande nog är det förhållandevis lätt att komma i direkt fysisk kontakt med dessa instanser i Polen. Så är det förvisso också i Sverige, men i Sverige verkar myndigheterna föredra telefon, chatt eller epost framför fysiska möten. Nåväl, jag ska inte klanka på Sverige, för det brukar sällan falla i god jord, och om det faller till jorden gror dylikt klank oftast bara till gräl. Och vad som fallit i jorden var också vad jag studerade idag under mitt besök på den utvalda polska myndigheten. I en kruka till ett ståtligt och förnämt fikonträd, som växte på icke nämnda myndighet, kunde jag nämligen skönja hur en liten enveten växt hade börjat gro.

I krukan hade nämligen en liten växt, som på latin getts namnet Kalanchoe daigremontianum, börjat kika upp ur jorden. Denna planta är ett vanligt inslag i många hem och bär också en uppsjö av mer vardagliga namn, så som livsblad eller tusenmoder, vilket anspelar på de små skott som växer kring dess blad. Vill det sig riktigt illa kan den bära flera tusen små skott, och den har dessutom väldigt lätt för att slå rot, vilket faktiskt också är till fötret. Själv kallar jag plantan för Napoleons armé, men jag har på senare tid förstått att det kan jag vara ganska ensam om. Hur det kommer sig att jag kallar plantan för Napoleons armé vet jag inte. Antagligen har jag snappat upp det från någon som antingen ville vilseleda mig eller så var det någon som själv blivit vilseledd. I vilket fall är det ett mycket passande namn på en växt som sprider sig alltför lätt, är ful, därtill knubbig och spinkig på samma gång samt är giftig.

När jag hade tittat en stund på den lilla inskränkande plantan i fikonträdets kruka, slingrade mina tankar sig vidare upp längs stammen på trädet och hela vägen till staden Hrádek nad Nisou i nordvästra Tjeckien. Det är nämligen där man kan hittat den äldsta fikonfossilen som ska härstamma från epoken Miocen, alltså för 25-5 miljoner år sedan. Tänk, ett fikonträd på en polsk myndighet kan alltså vara en avlägsen avkomma från ett träd som växte för så många år sedan. Tanken svindlar och plötsligt börjar mina små spörsmål och orosmoln lösa upp sig, för att ta sig ut på en färd längs med floden Neisse som har sitt utflöde från en litet samhälle kallat Nová Ves nad Nisou, som inte ligger långt från Hrádek nad Nisou. Och jag försätter genom Jizerbergen in i Polen och sedan balanserar på gränsen mellan Polen och Tyskland hela vägen till den tyska byn Ratzdorf, där jag sväljs av den mycket större floden Oder.

På fotot nedan syns dock varken Niesse, Oder, Napoleons armé, fikonträd eller polska myndigheter utan hemtama Wisła.