Feliks Nowowiejski – viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

Det är möjligt att Barczewo är den enda polska stad som varit uppkallad efter en tonsättare. Ja, jag syftar alltså på den korta tid, från femtonde september till fjärde december 1946, som staden kallades Nowowiejsk efter den polske tonsättaren, pedagogen, organisten och dirigenten Feliks Nowowiejski. Han föddes nämligen i Barczewo på dagens datum 1877. Då hette staden dock Wartenburg in Ostpreußen och hade sedan Polens delning år 1772 varit införlivat i Preussen. Men en kärt barn har förvisso många namn, och Barczewo har även kallats för Wartembork, Wartenberg, Wartenbergk, Wathberg, Bartenburg, Warperc, Wasperc, Wartbór, Wartbórz och så vidare.

Barczewo (för enkelhetens skull väljer jag det) hade alltsedan staden grundades på 1300-talet varit omstridd, och växte faktiskt fram efter det att litauerna hade bränt ner dess föregångare. Den nya staden byggdes upp av preusserna och kallades sålunda för Wartberg. Bara 100 år senare tillhörde den kungariket Polen, och skulle alltså så förbli fram till Polens delning.

Efter delningen av Polen och då staden ingick i Preussen hade majoriteten av stadens invånare (över 70% i början av 1800-talet) alltjämt polska som modersmål. Det fanns också en stark vilja hos stadens polacker att få större inflytande och framförallt få utöva sin kultur. Centret för detta motstånd fanns i ett kloster, och preusserna beslöt att slå till mot verksamheten, vilket de slutligen stängde ner klostret och omvandlade det till ett fängelse.

Men motståndet hos stadens polska invånare skulle inte slokna, ty när det Januariupproret uppstod 1863-1864 i den tsarryska delen av det delade Polen, skulle Barczewo inrätta lager för mat, medicin och även vapen till de polacker som stred för självständighet på andra sidan gränsen. Inte en när upproret hade slagits ner skulle man ge upp, utan polackerna arrangerade demonstrationer för att polska barn skulle få lära sig sitt modersmål i skolan och man öppnade även en polsk bokhandel.

När Feliks Nowowiejski föddes vibrerade sålunda staden av polsk patriotism. Han far, som var skräddare, hade faktiskt också ett privat bibliotek med polska böcker. Modern var likaså engagerad förespråkare för polsk kultur och det var genom hennes försorg som den unge Feliks fördes in på musikens bana genom att hon sjöng polska folksånger tillsammans med honom. Men trots detta engagemang för polsk kultur ska Feliks ha varit duktigare på tyska än på polska, vilket dock skulle vara till hans fördel när han studerade i Berlin, där han bland annat skulle studera komposition för Max Bruch. I Berlin träffade han dessutom flera polska intellektuella, och det kan tyckas som ödets ironi att han där skulle utveckla en stark polsk patriotism.

Efter några kringflackande år slog han sig 1909 ner i Kraków där han skulle leda musiksällskapet, som sedermera skulle bli Krakóws filharmoniska orkester. Under denna tid var också hans tonsättningar präglade av hans kärlek till polsk kultur och historia. Det kanske mest kända exemplet är hans tonsättning av Maria Konopnickas patriotiska dikt “Rota”, som var ett upprop mot germaniseringen av det polska folket.

När första världskriget bröt ut flydde han Berlin och tog värvning i den preussiska armén. Det här kanske förvånar någon, men han gavs inte mycket val. Någon polsk stat eller armé fanns ju inte. Efter krigsslutet skulle han dock återgå till att vara en framträdande förespråkare för polsk kultur, vilket dessvärre skulle leda till att han bröt med sin gamla lärare Max Bruch.

Nowowiejski skulle under hela mellankrigstiden verka för det nya självständiga Polen, och det kommer säkert inte som en överraskning för någon att nazisterna såg honom som ett hot när de invaderade Polen 1939. Det innebar att han initialt försökte hålla sig gömd, men 1941 drabbades han av en stroke, som tycks ha lett till att han lämnades i fred. Han gick bort i januari 1946, alltså bara några månader innan hans födelsestad skulle låta sig uppkallas efter honom. Efter sig lämnade han en rik tonsättarskatt med runt 100 verk varav en av de mest beryktade kanske är hans oratorium Quo Vadis, som jag skrivit om tidigare.

—

Fotot på Feliks Nowowiejski finns i familjens arkiv. Årtal är dessvärre okänt

(Läsningstid: 2 minuter)

Nu vet jag inte riktigt hur ni tänkt att tillbringa er fredagskväll, men mina avsikter är att ta mig till Rom i sällskap av tonsättaren Feliks Nowowiejski (1877-1946). Det är nämligen i Rom som hans oratorium “Quo Vadis” (op 30) utspelar sig, och den som är bevandrad i polsk litteraturhistoria förstår nog att Nowowiejski hade inspirerats av nobelpristagaren Henryk Sienkiewicz (1846-1916) roman från 1895 med samma namn.

Handlingen i oratoriet och romanen verkar dock skilja sig något åt, då romanen även har en kärleksrelation centralt i berättelsen. I oratoriet förefaller den bara skymta knappt skönjbart i periferin. Gemensamt för de båda är dock att de utspelar sig under Neros tid som härskare i romarriket och inleds med att att han har satt Rom i låger för att utplåna de kristna. Trots att de kristna jagas med både trumpeter och pukor lyckas de ta sig till katakomberna och håller gudstjänst. Plötsligt uppenbarar sig Jesus apostel Petrus, även kallad Simon eller Sankte Per, för dem och han förkunnar att han hellre offrar sig än överger sin hord. Men den unga kvinnan Lygia (som spelar en central roll i romanen) kastar sig för hans fötter och be honom lämna Rom, ett råd som han slutligen följer.

När Sankte Per, Petrus eller Simon väl lämnat Rom går han på Via Appia och tänker på de kristna i katakomberna. Han grubblar över Jesus budskap om kärlek och plötslig strålar en stjärna starkt och det visar sig vara Jesus som dyker upp på Sankte Pers (eller Petrus eller Simons) väg. Men var är du på väg, Jesus? frågar han. “Quo vadis, Domine?” på latin. “Jag ska till Rom och korsfästas igen, svarar Jesus och oratoriet når här sitt slutgiltiga klimax.

Nowowiejskis oratorium hade premiär 1907 i Ústí nad Labem i norra Tjeckien. Det blev en succé, mycket beroende på att romanen av Sienkiewicz just då var mycket populär. Nowowiejski var dock inte helt nöjd med sitt verk och beslöt att skriva om delar. Det är också den reviderade versionen som jag nu ska lyssna på med Krakóws filharmoniska orkester.

—

PS. Nu är jag inte någon expert på området och vet inte riktigt hur det egentligen ska låta, men det var ett fenomenalt framförande av ett verk som inte i alla stycken föll mig på läppen.

viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 7 februari 2026

Dagens anteckning – 5 december 2025