viewpoint-east.org

(Läsningstid: 2 minuter)

Det vackra vädret byttes helt abrupt ut mot ett ihärdigt regn som sköljde bort varje liten tillstymmelse av kvardröjande sensommarvärme. Gatorna har fyllts av grå vattenpölar och i människornas ansikten synes inte längre några belåtna miner.

I ett sådant väder värmer man sig bäst med en ukrainsk borsjtj. Ja, det är enligt många ställt utom allt tvivel att borsjtjen härrör från Ukraina. Det var nämligen i det som idag är Ukraina som man på 800-talet började göra soppor gjorde på syrliga örter och en av dessa örter kan, tro det eller ej, ha varit den av många föraktade björnlokan. Man tror helt enkelt att den tidiga borsjtjen gjordes på exempelvis fermenterad björnloka, som på ukrainska heter borsjtjivnyk zvytjajniy (борщівник звичайний). På polska heter örten barszcz zwyczajny, och barszcz är ju polackernas borsjtj. Björnloka användes sålunda tidigt flitigt inom matlagningskonsten men även som läkeväxt, men idag ser vi den kanske mest som ogräs.

Nåväl, det var i vilket fall först någon gång på 1600-talet som någon på den ukrainska stäppen kom på att man kunde göra denna syrliga soppa bestående av rödbetor. Så även om borsjtj idag oftast förknippas med den röda färgen, så att det dess syrlighet som är fundamentet i soppan.

Eftersom den röda borsjtjen är en utsökt god rätt är det lätt att förstå att den spred sig både i österled och söderled. Extra draghjälp lär den dessutom ha fått av den industriella utvecklingen i området och kanske främst av utbyggnaden av järnvägen.

Men låt oss äta. Så jag säger “smaklig spis” på svenska, “smacznego” på polska och “smatjnoho” (смачного) på ukrainska.