viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 16 januari 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

För de flesta står det nog klart att adjektivet “sur” inte innehåller något positivt, men då har man inte tagit hänsyn till den polska salladen surówkan och dess undergörande inverkan både på magen och smaklökarna. Själv har jag lärt mig att älska surówka så pass mycket att jag faktiskt har den på tallriken nästan varje dag. Vi kommer till själva rätten om en stund, men först måste vi uppehålla oss en stund vid varifrån namnet surówka härstammar.

Häpnadsväckande nog kommer ordet surówka faktiskt inte från någon surt, eftersom det stammar ur det polska adjektivet “surowy” som betyder “rå”. Denna information förvånade mig oerhört, då jag till skrivande stund faktiskt trott att surówka betyder “surlig” (alltså inte “syrlig”). Surówkan är tydligen inte heller släkt med den tyska sauerkrauten, vilket jag till dags dato också föreställt mig. Men hur kan det då komma sig att de inte är släkt, när deras uppenbarelse och namn är så snarlika? Svaret på det finns just i det ovannämnda polska adjektivet surowy. Surówkan är alltså rå och inte kokt så som sauerkraut är. Men det är ändå möjligt att de båda rätterna uppstod ungefär samtidigt. Det lär nämligen ha varit så att anrättningen kom till Europa från Kina, och i Central- och Östeuropa blev surkål mycket populär eftersom det passade klimatet. Att de sedan fick olika utformning beroende på region är kanske inte särskilt förvånande.

Varför polackerna har valt att tillreda sin surówka med råa ingredienser verkar inte helt fastställt, men en möjlig teori skulle kunna vara att Bona Sforza, den italienska prinsessan som blev drottning i Polen på 1500-talet, introducerade råa grönsaker på matbordet, vilket hon var van vid från Italien. Polackernas föda fram till hennes ankomst lär mest ha bestått av bastant mat bestående av olika gryn, kryddigt kött och feta såser. Detta var något som hon ansåg vara vämjeligt, och därför såg hon till att lära kockarna på Wawel att servera middagar med råa grönsaker som tillbehör.

Men det tog nog ett tag innan surówkan fick den utformning den har idag och källor menar att det var först på 1800-talet som polackerna fick smak för salladen. Rätten var dock främst vanligt på landsbygden och det dröjde fram till efterkrigstidens Polen som den seglade upp som en av de viktigaste tillbehören på den polska tallriken.

Jag har själv aldrig gjort egen surówka, men om någon längtar efter att stå i köket en stund kommer nu ett recept. Ingredienserna är ett halvt vitkålshuvud, en morot, ett äpple, en halv knippe dill, olja, vitpeppar, salt, äppelcidervinäger och socker. Strimla vitkålen fint och blanda med salt. Pressa sedan ur vätskan ur kålen. Riv morot och äpplet, samt hacka dillen och blanda med vitkålen. Krydda sedan med salt, peppar och socker. Låt surówkan stå svalt i någon timme före servering. Smacznego!


Dagens anteckning – 12 november 2024

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Trots att de olika är strikt avskilda från varandra löper ett band genom deras liv, från den unga kvinnan via kvinnan i medelåldern till den åldrade och döende kvinnan. Hennes liv är fyllt av svek, de mot henne och de hon åsamkat andra, misstro, lögner, maktfullkomlighet, passioner som tas ifrån henne och drömmar som smulats sönder. Med ett taktfast hamrande, som om vi alla satt i ett gigantiskt urverk, pressas vi framåt mot det oundvikliga slutet och hennes död.

Jag syftar förstås på den nyskrivna operan om Bona Sforzas liv. Operan, som heter just Bona Sforza, hade premiär den nionde november på Opera krakowska, och tonsättaren Zygmunt Krauze har utgått från ett libretto av Vincenzo de Vivo.

Uppsättningen har dessutom en lyckad scenografi och kostym, som lika mycket för tankarna till en fantasivärld som den får oss att minnas den verkliga Bona Sforza (1494-1557). För vem var hon egentligen? Denna unga italienska kvinnan från Bari, som giftes bort med den polske kungen Sigismund I av Polen (1467-1548). Hon som var mor till Katarina Jagellonica (vilken senare blev drottning av Sverige genom giftermål med Johan III). Hon, Bona Sforza, som anklagades för att ha giftmördat sin svärdotter och som slutligen själv (antagligen) blev giftmördad? Operans svar på den frågan är att hon från början var en ung livfull kvinna, som till sin förskräckelse fick inse att hon endast var värd något som barnaföderska. En uppgift som också sakta sög livet ur henne.

De tre eminenta sångerskorna, Karin Wiktor-Kałucka, Agnieszka Kuk och Paula Maciołek, som skildrar Bona Sforza har inte bara ett mästerligt samspel, utan lyckas även med mycket förtroendeingivande tolkningar.

Vidare imponerade kvällens dirigent Szymon Naściszewski, och som ni kan se av partituret så hade han ingen lätt uppgift.