viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

Längs med biflödet Bibiczanka i norra Kraków har träden ännu klätt sig i grön sommarskrud, även om man bland bladverken kan skönja hur höstens gula, bruna och röda prakt skymtar fram. Vattnet porlar, knappt hörbart, genom landskapet. Understundom hörs något blad prassla till och singla ner mot vattenytan, för att omvandlas till löv.

Ingen vet egentligen med säkerhet varifrån namnet Bibiczanka kommer, men det torde stå klart att den uppkallats efter det närliggande samhället Bibice. Enligt en legend härstammar namnet Bibice från de första bosättningarns på platsen. När detta skulle tilldra sig vågar jag dock inte säga, men det tycks vara klart att det rörde sig om någon slags klan, och att de kallades för Bybycze efter dess ledare och dennes söner. Det är därtill mycket möjligt att denna klan talade ungerska, eftersom många ungersktalande klaner tidigare bodde i området, och att namnet sålunda kommer från det ungerska ordet “bibic” som betyder betyder “tofsvipa”.

Idag syns tyvärr inga topsvipor till, men däremot tycks gröngölingarna vara talrika. De flaxar mellan träden på sitt karaktäristiska sätt, och ger ifrån sig sina omisskännliga läten när de landar på en ny gren. Gröngölingen en mycket talträngd fågel och dess läte kan höras under hela året. Det är tydligt att man måste frambringa ett “kjäck” om man är gröngöling och ska sätta sig på ett nytt ställe. Fast ibland drabbas de av en tvingande svada och kläcker ur sig “kjäck-kjäck-kjäck-kjäck” när de landar. För att variera sig byter de ibland ut “kjäck” mot “kjyck”. Jag vågar dock inte uttala mig om anledningen till detta utbyte av vokal.

Min uppmärksamhet fångas plötsligt mot en rödviolett blomma, som nästlar sig in i naturen från ett staket till en angränsande trädgård. Det rör sig givetvis om en purpurvinda, en förtjusande växt som är förnuftig nog att blomma från juni till oktober. Den har ju ingenting med ovanstående att göra, men dess skönhet förtjänar också att beaktas.