viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

På en renfana sitter en humla och mumsar förnöjsamt, och det råder sådan stillhet att humlans surr lätt bryter genom vindens sus. Men jag har inte tid att stanna kvar för att följa humlans måltid, utan hastar snart vidare mot Sibirien. Nej, det är inte det vidsträckta område i norra Asien dit många olycksaliga förvisats som jag har för avsikt att besöka. Målet för min promenad är ett strandområde som ängelhomarna kallar för Sibirien. Varför det går under det namnet verkar det råda mycket delade meningar om. Vissa säger att järnvägsarbetarna som byggde järnvägen under slutet av 1800-talet gav trakten mellan Ängelholm och havet detta öknamn då de upplevde platsen som karg, kall och ogästvänlig. Andra menar å sin sida att namnet härrör från tiden då ortsborna tyckte att platsen var enormt avlägsen, sett ur ett Ängelholmsperspektiv, och därför passade det avlägsna Sibirien som namn på platsen. Men där slutar också likheterna mellan de två platserna, ty Sibirien i Ängelholm är ett område man inte behöver förvisas till för att vilja besöka.

Sibirien är annars ett namn som man tycks ha förkärlek att tvista om. Ingen vet faktiskt varför det asiatiska Sibirien heter som det gör, men den polska historikern Maria Antonina Czaplicka (1884-1921) ska tydligen ha föreslagit att namnet härrör från det ryska ordet för “norr” (“север”).

Nå, låt oss återvända till Ängelholms Sibirien ligger i utkanten av skogen Kronoskogen, som avskiljer Ängelholm från Skälderviken. Förledet Krono- säger oss att skogen tillhörde staten. Fram till 1500-talet låg här en skog, som med sedvanlig mänsklig iver avverkades med en förödande sandflykt som följd. Carl von Linné lär under sin resa i Skåne år 1749 ha beskrivit hur sanden från havet tog sig ända in till stadens kärna och höll på att dränka Ängelholm. Sanden hotade inte bara staden, utan även viktig åkermark. Sålunda bestämde man under 1700-talet att man skulle återplantera skog, samt bygga åsar som skulle hålla sanden stången. Arbetet pågick i över 200 år, och resultatet blev välskapt skog med varierad flora och fauna.