viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

De flesta träden längs med Wisła gömmer ännu sina knoppar långt inne i grenarnas vävnader. Men det finns de som oförskräckt låter sina knoppar framträda i full fägring. Som sälgen till exempel. De mest iögonfallande är kanske hanblommorna, som med sina förhållandevis stora gula yviga knoppar nästan förefaller rufsigt yrvakna efter en lång vintersömn. Honblommorna har istället en mer blygsam grönaktig ton och kan vara lätta att förbise.

Sälgen är som art överhuvudtaget ganska oförskräckt. Den är inte bara modig med att släppa ut sina knoppar tidigt, utan kan även överleva den mest ihärdiga nedhuggning, då den helt sonika skjuter nya skott, vilket kan också göra så flera år efter att den stympats. Så man gör nog bäst i att lämna sälgen ifred. Det finns även andra skäl till att försöka låta sälgen leva sitt liv som den själv behagar. Den ger nämligen tidigt på våren stora mängder av nektar och pollen, och är därmed ett viktigt matförråd åt insekter och larver som också vaknar tidigt. Det finns de som menar att hundratals olika sorter av fjärilslarver samt ännu fler skalbaggsarter mumsar på sälgens knoppar på vårkanten. Med blotta ögat kunde jag dock inte avgöra om jag mötte på någon av dessa idag, men håller det inte för helt orimligt, ty så mycket annat finns det för tillfället inte att mumsa på häromkring.

Andra som sägs inmundiga sälg är de som rimmar på den samme, alltså älg. Inte heller dessa syntes till idag, även om de faktiskt finns i Polen, men inte är lika talrik omfattning som i Sverige. Efter andra världskriget såg det dock mycket mörkt ut för älgen, och man befarade att den var på väg att försvinna. Åren gick och älgen fanns kvar, trots den dystra prognosen. I början av 1980-talet hade stammen återhämtat sig och bestod av ungefär 6000 individer, men av, för mig, oklar anledning minskade antalet till 2800 ungefär 20 år senare. Och när detta sekel ännu var ungt var den polska älgpopulationen nere på ungefär 1000 individer. Man beslöt sig därför för att införa olika skyddsåtgärder för att försöka stärka älgstammen (för att förhindra exempelvis inavel eller sjukdomar). 2014 hade antalet ökat dramatiskt till 14 000 och fyra år senare bedömde man att de uppgick till dubbelt så många. De polska älgarna tycks dock främst vara koncentrerade till skogarna i östra Polen, men lär även förekomma i dessa trakter.

Nå, från sälg till älg. Så kan det gå!

(PS. I avsaknad av älg, bifogar jag istället ett foto på den ek som jag har för vana att avlägga besök hos. Den tycks trivas, där den står, mitt på den nysådda åkerlappen.)