viewpoint-east.org

(Läsningstid: 2 minuter)

På vägen hem cyklar jag förbi en liten flicka och hennes mamma. Mamman håller flickan i ett stadigt grepp och i flickans andra hand håller hon en teckning som fladdrar hit och dit. Hon stutsar fram på trottoaren och ropar med sin lilla späda flickröst “bigos, bigos, bigos”. Mamman ser lite trött ut. Och det är inte att undra på att mamman ser lite ansträngd ut, ty bigos är en polsk nationalrätt som tar drösvis av timmar att tillreda. Jag tvivlar därför starkt på att de båda är på väg hem för att laga den från grunden. Kanske är det rester från helgen som de planerar att inmundiga.

Denna uråldriga polska maträtt består av olika sorters kål, ganska ofta har man fermenterad kål, alltså surkål, korvar, eller annat kött, ibland citron, samt kryddor. Ingen verkar vara beredd på att svära på när rätten tillreddes för första gången. Ett århundrade som ofta anges i sammanhanget är dock 1500-talet, men detta är ändå omtvistat. Eftersom den har en så lång historia har det också uppstått flera olika varianter av bigos. För att bara nämna några varianter kan man ange gammal polsk bigos, galizisk bigos, litauisk bigos, ungersk bigos, jägarbigos och vegetarisk bigos. Själv har jag bara kalasat på en variant av den sistnämnda och det var en upplevelse må jag säga, så vi lämnar maträtten och mina smakupplevelser åt dess öde och funderar istället en stund över ordet “bigos”.

Ordets historia är, på klassisk polsk manér, höljt i lika mycket dunkel som rättens tillkomst. Kanske kan ordet kommer från att hugga eller hacka, och andra vill härleda ordet till ett tyskt ord för sås. Komplicerat som så ofta när man försöker reda ut äldre polska förehavanden. Det finns också flera polska författare som har beskrivit bigos, så som självaste Adam Mickiewicz, men priset för mest innovativ användning av ordet måste ändå gå till författaren, och tillika nobelpristagaren, Henryk Sienkiewicz (1846-1916) som i romanen “Familjen Połaniecki” (Rodzina Połanieckich) från 1894, ska ha gjort ett adjektiv av ordet bigos för att beskriva kvinnors karaktär som ett pappersark där både djävulen och ängeln skriver samtidigt. Med andra ord är kvinnorna, enligt Sienkiewicz romankaraktär, röriga och kaotiska. Själv vill jag mena att hela resonemanget ter sig både rörigt och syrligt, en bigoisk företeelse med andra ord.

Jag har ingen bigos på bild, så ni får istället beskåda min egen lilla oas.

PS. Jag har valt att varken skriva om dödsskjutningen i Uppsala eller den läkare som knivmördades här i Kraków idag. Mina ord orkade helt enkelt inte med att förmedla något om dessa två tragiska händelser