Category: by sophie engström
Jag söker frilansjobb, så som skribentjobb, informatör, recensionsjobb, redigeringsjobb, fotojobb, översättningsjobb etc. Endast distansarbete. Mejla mig om ni har några idéer.
Category: by sophie engström, literature, photo by prallin, russia, ukraine
Tags: lev rubenstein, Lviv book forum, Serhij Zjadan, Ukraina-Ryssland
Jag tror jag var med om ett historiskt ögonblick igår. Verkligen! På riktigt! Men det är väl visserligen vad alla tror. Att de är där när något historiskt avgörs. Hmmmm, får mig osökt att tänka på Linn Hanséns senaste diktsamling “Gå till historien“, men nu var det inte det jag skulle skriva om. Nej, den där känslan av något historiskt som skapades, var något så odramatiskt som en tandemläsning mellan den ukrainske poeten Serhij Zjadan och hans ryske kollega Lev Rubenstein. Det kan ju låta som något odramatiskt och ointressant. Något torrt och sömning. Ja, ett sådant där ögonblick som dör bort… Suddas ut ur minnet. Men inte gårdagens tillställning. Mitt under ett krig i östra Ukraina, inte långt får Zjadans egen hemstad Charkiv, skapade de båda herrarna en stund av fred. En stund av normalitet, även om vi alla i lokalen var väl medvetna om att ett liknande möte aldrig skulle kunna ske i Moskva. I Lviv igår skapades en stund av gemenskap och eftertanke. Ömsesidig respekt och omtanke. Ett möte i fredens tecken.
Att Lev Rubenstein är en ödmjuk och rättrådig människa vet jag sedan tidigare. Jag träffade honom kort 2005 och blev betagen av hans ödmjukhet och lyhördhet. Egenskaper han fortsätter att odla. Hos sig själv, och hos dem han möter. Han är dessutom en av de drivande krafterna bakom fredsrörelsen i Ryssland. Zjadan, å sin sida, verkar för att ryskan och ukrainskan ska kunna samexistera i östra Ukraina. Han har enträget öppnat dörrar mellan låsta positioner. Dörrar vi tidigare trodde vara hermeneutiskt tillslutna. Så egentligen förvånar inte mötet nämnvärt. Men den magi som uppstod var ändå oväntad. Jag trodde helt enkelt inte att samspelet dem emellan skulle drabba mig så. Jag trodde helt enkelt inte att publikens vördnadsfulla ansikten skulle nå mig. Jag trodde nog aldrig att man faktiskt kunde skapa fred genom ordets kraft. (Jag har väl tidigare hoppats att så har varit fallet, men det är väl först när man verkligen erfar något som man kan… förstå.)
Men nu vet jag bättre. Vi KAN skapa fred. Och vi kommer att segra. Vår drivkraft kommer alltid vara starkare.
Category: by sophie engström, literature, ukraine
Tags: ivan franko national university of lviv, Lviv, Lviv book forum
Idag inleds bokmässan i Lviv. Under mässan arrangeras flera möten mellan svenska och ukrainska författare. Arrangemanget är ett samarbete mellan Svenska institutet, tidskriften 10-tal, bokmässan i Lviv samt Fili (Finnish literature exchange). Ni kan läsa om alla evenemang på Facebook.
Ivan Franko universitet i Lviv kommer att gästas av Lina Ekdahl, Linn Hansén, Ulrika Kärnborg och Gunnar Ardelius.
Nedan ser ni bilder från kvällens evenemang där Ulrika Kärnborg samtalar med bland annat Andriy Bonar om torget som politisk arena.
Hela arrangemanget (frånsett de som är på Ivan Franko universitetet i Lviv):
Swedish-Ukrainian literature program
Wednesday 2014.10.10
17:00-17:45
Levakovsky café, Cathedralna square, 2
The square. Protests and public uprisings are not only subjects in news reporting, but also a theme in literature, sometimes written almost in real time. The question is how these representations use the protest as a motif and for which purposes?
Ulrika Kärnborg (Sweden)
Lyubov Yakymchuk (Ukraine)
Andrej Khadanovich (Belarus)
Moderator Andrij Bondar
Thursday 2014.10.11
16:00-17:00
Center for Urban History of East Central Europe, Bohomoltsa str., 6
Euromaidan from the outside. How did media in Sweden, Finland and Poland report on the dramatic events in Ukraine that started with Euromaidan? Could we even speak about a kind of ideological trench warfare? And how does the independent Ukrainian media cover the events unfolding – is there full freedom of expression or do we witness a propaganda war?
Stefan Ingvarsson (Sweden)
Sofi Oksanen (Finland)
Natalka Snyadanko (Ukraine)
Ziemowit Szczerek (Poland)
Moderator Yurko Prokhasko
18:00-18:45
Dzyga, Virmenska str., 35
Literature and the future of the planet. How is literature dealing with the ecological crisis on Earth? A discussion between Oley Lysheha, described as the Henry David Thoreau of the 21st century by Andriy Bondar; Aase Berg, Swedish poet who thinks that capitalism is at the heart of the matter, and Jonas Gren, Swedish poet and journalist who writes about land surveying and the human strive to control all that is living.
Jonas Gren (Sweden)
Oleh Lysheha (Ukraine)
Aase Berg (Sweden)
Moderator Lev Hrytsuk
20:00-21:00
History of Religion Museum, Muzejna sq, 2
Feminism in literature. How does feministic literature manifest itself in two different countries as Sweden and Ukraine – progress, establishment or backlash? Four prominent writers from Sweden and Ukraine discuss aspects of literary feminism.
Ulrika Kärnborg (Sweden)
Iryna Shuvalova (Ukraine)
Evgenia Kononenko (Ukraine)
Aase Berg (Sweden)
Moderator Nadiya Chushak
Friday 2014.10.12
14:00-15:00
George Hotel Мickiewicz sq., 1
Historical novel. The historical novel is a vivid genre and contemporary literature seems almost obsessed with historical persons given new life through literary works. But what is the responsibility of the author when using history and real individuals as material for their stories?
Anneli Jordahl (Sweden)
Volodymyr Lys (Ukraine)
Sophia Andrukhovych (Ukraine)
Sofi Oksanen (Finland)
Moderator Oksana Dudko
18:00-19:00
Coffeeshop Company, Soborna sq., 2a
The role of the translator. What is the role of the translator in the literary exchange between countries and languages? Can the literary translator even contribute to revitalizing the own literary context (and thereby the language) through bringing in impulses from the outside? A discussion with translators from Sweden, Ukraine and Belarus.
Nils Håkansson (Sweden)
Lev Hrytsyk (Ukraine)
Yulya Tsimafeyeva (Belarus)
Stefan Ingvarsson (Sweden)
Moderator Nelya Vakhovska
19:00-19:45
Dzyga, Virmenska str., 35
Poetry and humor. Contemporary poetry travels many different roads and takes use of a number of esthetic and rhetoric tools. Is humor a poetic strategy among these, and in that case what would a poetics of humor look like?
Lina Ekdahl (Sweden)
Linn Hansén (Sweden)
Oleh Kotsarev (Ukraine)
Siarhiej Prylucki (Belarus)
Moderator Lev Hrytsuk
Category: by sophie engström, photography
Tags: denmark, Lviv, photography
Category: by sophie engström, ukraina
Tags: översättningar, poesi, Serhij Zjadan
Hur påverkas människor av krig? Det händer nog att vi frågar oss det. Trots att vi vet att det inte riktigt finns ett svar på den frågan. Utan att det finns lika många svar som människor.
För en tid sedan publicerades tidningen Gazeta.ua ett urval av dikter av ukrainska och ryska poeter. Alla dikterna handlar om krig på olika sätt. En av dikterna är av Serhij Zjadan och jag har tagit mig friheten att göra ett försök till översättning.
Om ni har kommentarer på översättningen vill jag att ni skriver mig på sophie [dot] engstrom [at] viewpoint-east [dot] org
• • • •
Serhij Zjadan
Ta bara det viktigaste. Ta brevet.
Ta bara vad du kan bära.
Ta en handduk och ikoner, ta silverbesticken.
Ta träkrucifix, kasta det av förgyllt gips.
Ta bröd och grönsaker, gå sedan.
Vi kommer aldrig komma tillbaka hit.
Vi kommer aldrig att återse vår stad.
Ta brevet. Det är allt. Det senare, det med dålig handstil.
Vi kommer aldrig igen att gå till de nattöppna butikerna.
Vi kommer aldrig att dricka brunnarna torra.
Vi kommer aldrig att återser bekanta ansikten.
Vi är flyktingar. Vi är med dig för att köra genom natten.
Vi springer tillsammans med dig genom solrosfält.
Vi flyr med dig undan hundarna, och sover mellan tjurar.
Vi samlar vatten i våra händer, vi väntar i våra läger,
och vi irriterar drakarna med vår flagga.
Vännerna kommer inte åter, och du kommer inte återvända.
Det kommer inte att finnas rökiga kök, och inga vanliga platser i köket
vi kommer inte sova i våra bostäder under ljusa nätter,
inte i gröna dalar eller ökenland.
Solen kommer att lysa genom andra klassens tågfönster.
Gropar kommer fyllas med gips.
Kvinnors fötter i blodiga skor,
gränsvakter i snön,
sårade brevbärare med tomma väskor
upphävda av prästens undflyende skratt,
kyrkogården i tystnad, högljudda inkallelseorders
listor över de döda, som trycks utan korrekturläsning,
sådant är oändligt, att inte ens tiden blir riktigt till,
vi söker deras namn varje morgon.
Översättning av Sophie Engström
• • • •
På ukrainska
Сергій Жадан
Візьми лише найважливіше. Візьми листи.
Візьми лише те, що зможеш сама нести.
Візьми рушники та ікони, візьми срібні ножі,
візьми дерев’яні розп’яття, золочені муляжі.
Візьми хліб і городину, потім іди.
Ми ніколи більше не повернемося сюди.
Ми ніколи більше не побачимо наші міста.
Візьми листи. Всі. До останнього злого листа.
Нам ніколи не повернутись до наших нічних крамниць.
Нам ніколи не пити з сухих криниць.
Нам ніколи більше не бачити знайомих облич.
Ми з тобою біженці. Нам з тобою бігти крізь ніч.
Нам з тобою бігти вздовж соняшникових полів.
Нам з тобою тікати від псів, спати поміж волів.
Нам збирати воду в долоні, чекаючи в таборах,
дратувати драконів на бойових прапорах.
Друзі не вернуться, і ти не прийдеш назад.
Не буде задимлених кухонь, не буде звичних посад,
не буде сонного світла серед нічних осель,
не буде зелених долин і заміських пустель.
Буде розмазане сонце за плацкартним вікном.
Буде холерна яма, залита вапном.
Буде криваве взуття на жіночих ногах,
вимучені вартові в прикордонних снігах,
підстрелений листоноша з порожнім мішком,
підвішений за ребро священик із безжурним смішком,
цвинтарна тиша, гамір комендатур,
списки загиблих, друковані без коректур,
такі безкінечні, що навіть часу не стає
шукати в них щоранку ім’я своє.
• • • •
De övriga dikterna går att finna här.
Category: by sophie engström, literature, ukraina
Tags: Serhij Zjadan, Serhiy Zhadan, Сергі́й Жада́н
Enda sedan jag började studera ukrainska har jag letat efter något som kan få mig att bli mer intresserad av språket. Något som triggar igång mig. Som jag kan brinna för. När jag studerade ryska var denna motor författaren Viktor Pelevin. Det var genom hans berättelser jag lärde känna både dagens Ryssland och det ryska språket. Jag kunde liksom skruva mig in i språket och samhället. På mina egna villkor. Och då öppnades en helt ny värld, som gjorde att jag lärde mig ryska på ett sätt som passade mig.
Men jag har aldrig hittat den där motorn för att lära mig ukrainska. Jag har försökt med Taras Sjevtjenko, men där hittade jag ingen glöd. Jag försökte med Ivan Franko, men tappade intresset direkt. Sedan försökte jag med Lesja Ukrajinka, men tyvärr. Tycke uppstod inte. Under hela den här tiden har författaren och poeten Serhij Zjadan surrat runt, men jag har avfärdat hans litteratur. “Nej, han är inte intressant”, har jag sagt. “Faktum är att hans litteratur är fullkomligt ointressant”, har jag fortsatt fastslagit. Vad jag baserade denna slutsats på vet jag faktiskt inte. Det är höljt i dunkel även för mig.
Men ibland är det så att texterna söker upp sin läsare själv. Läsaren har inget val, kan inte värja sig. Och med Serhij Zjadan har det varit så. Sedan några år tillbaka har han hoppat upp som gubben i lådan lite här och var. Som exempelvis när jag skulle en köpa en ny platta med av en av Ukrainas bästa experimentell musik, Andrej Kiritjenko. På plattan Foreli är det en poet som reciterar sina dikter, i suggestivt i samspel med musiken. Och vem är då det? Jo, Serhij Zjadan, förstås. Eller som när jag ska gå på bokhandeln i Lviv för att söka någon bok som jag kan kan läsa, men hur jag än vänder och vrider mig mellan hyllraderna så hittar jag bara Serhij Zjadan.
Och jag har kapitulerat. Jag är fast. För nu har jag börjar läsa, och nej, jag får liksom inte nog. Just nu läser jag hans Depeche Mode, som utkom på svenska i höstas. Jag läser den inte på svenska, men har hört att översättningen är mycket bra. Jag läser även hans dikter som i våras har utkom i ett samlingsverk. Elegant röd… Zjadans lilla röda, liksom 😉
Med det här vill jag bara varna. Jag kommer att komma tillbaka till detta ämne många gånger. Och vem vet, kanske kommer någon översättning. Vi får se om de tåler publicitet.
Category: by sophie engström, photography
Tags: Lviv
All cities have their shapes. Some are slim other are rich. Some are dull. Other are laughable. Most of them also have many shapes. Some have almost all inclusive.
Lviv’s shapes speaks a special language of many masters. Some masters where elegant. Some just tried to confuse. Making us lost in reality. Like the Soviet Era. They even planted great trees, just to confuse and defuse.
I find the Soviet firs especially intrigues. I always feel how impuissance capture me when I see them. They crush all my thoughts in just standing there. Fearlessly, looking at me. Stretching out their arms to grab me. Into emptiness.
