viewpoint-east.org

Botanisk folkfest

Category: by sophie engström, photo by prallin
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Botaniska trädgården i Lviv brukar har öppet för besökare en söndag i april varje år. Men i år har vår fantastiska park beslutat sig för att ha öppet för besökare flera gånger under året. De håller öppet en söndag i månaderna mars, april, maj, juni, juli, augusti och september.

Det är alltid en verklig folkfest när Botaniska har öppet. Alla har på sig de finaste “gå bort”-kläderna, picknickkorgar medtages, picknickfiltar rullas ut på gräsmattorna och alla har humöret i topp.

Ett av de stora växthusen har i år blivit totalrenoverat och vi hoppas ju alla att Botaniska ska få mer bistånd till att restaurera den fina, men något eftersatta, parken. Därför lägger nästan alla besökare några hryvnjas i insamlingsbössan.

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES


Flugery 2014

Category: by sophie engström, photo by prallin
Tags: , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Samtidigt som situationen blir alltmer kritisk i östra Ukraina, har vi fest i Lviv. Den årliga folk-jazz festivalen Flugery drog igång igår och vårt eget husband, Hysh Orkestr/ГИЧ Оркестр, spelade förstås. Marinita & Amir Perelman gav också en helt fantastisk konsert.

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

(Läs OSCEs senaste rapport om situationen i Ukraina.)

UPD!!! De två sista dagarna av Flugery ställdes in p.g.a dödsfallen i Odessa den andra maj.


Mars sommarvind

Category: by sophie engström, photography

(Läsningstid: 2 minuter)

Mars var en fantastiskt fin månad. Förra året var mars snöstormarnas månad, men i år gav den en försmak av sommaren. Det fanns därför massor av tillfällen för att vandra runt och kontemplera över människors rörelser i staden, stadsplanering, trädens knoppar, vildhundarnas och vildkatternas tillvaro. Med mig på dessa filosofiska turer har jag alltid Canon AV 1. En trogen gammal vän, men som med senare filmen hade vissa problem. Antagligen var det bara batteriet som gjorde att slutaren inte orkade reagera. Batteriet är nu bytt och jag hoppas att jag framöver slipper se fler tomma bildrutor på de framkallade rullarna.

Sun beam

Tunnel vision

Ukrainian roads

Washing

Empty and full houses

Fences


Det georgiska köket

Category: by prallin, by sophie engström, georgia
Tags: ,

(Läsningstid: < 1 minut)

… i mitt kök. Ja, så det blev en liten georgisk supé igår, tillsammans med vår vän Flora. Stort tack till Georgian Recipes, som gör det möjligt att testa de georgiska smakerna var man än befinner sig i världen.

Följande rätter stod på vårt bord:

Aubergine med valnötter och kryddor, (på georgiska Badridzhani Nigvsit)
Chatjapuri från Acharuli (på georiska ხაჭაპური)
Ojakhuri med svamp och ost (på georgiska რაჭა)
Blomkåls Satsivi (საცივი)
Samt Chakhokhbili med kyckling (ჩახოხბილი).

Och till det serverade vi rött georgiskt vin, Saparavi, samt mineralvattnet Borjomi.

SAM_1198


Drömmen om Georgien

Category: by sophie engström, Georgien, photo by prallin
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Jag har aldrig varit där. I Georgien. Men under de senaste åren har jag känt en tilltagande längtan. En längtan som nu börjar te sig alltmer ohanterlig. Vad är det då som lockar? Frånsett det vackra och dramatiska landskapet, så lockar vinet, maten och mineralvattnet. Allt verkar dessutom göras annorlunda i Georgien. Man gräver ner vinet när man ska lagra det. Man gräver ner ugnen i marken när man bakar bröd. Man kryddar maten på ett sätt som jag inte känner igen från någon annan matkultur. Man har ett konstigt alfabet som är fullkomligt omöjligt att förstå, och man avskedar hela poliskåren när man ska skapa förändring. Georgien tycks ha ett folk som både är segt och explosivt på en och samma gång. Fascinerande.

georgien6-1

Men som sagt är det främst maten, vinet och mineralvattnet som lockar. Det georgiska köket är utsökt och väldigt varierat. Det brukliga verkar vara att beställa in flera små tallrikar med förrätter som man delar på. Sedan avslutar man med något grillat, och man grillar helst över öppen eld, med vedklabbar. Jag har flera favoriter, men deras Chatjapuri, ett ostbröd med ett ägg på, är helt formidabelt god. Sedan finns deras fantastiska aubergine-, bön- och grönsaksdippar. Getosten Sulguni har också en utsökt smak som man kan krydda det mesta med, verkar georgierna tycka.

569px-Adjaruli_Khachapuri

Här hittar ni nästan alla georgiska recept som finns.

Vinet är rustikt och det röda är en klar vinnare. Georgierna själva verkar föredra de halvsöta eller söta vinerna, men jag tycker bäst om de torra. Till vinet dricker jag Borjomi, ett salt mineralvatten som ska vara extra hälsosamt.

Nu har jag ju aldrig varit i Georgien, men det betyder ju inte att jag behöver misströsta. I Lviv har vi flera ställen där vi kan äta georgisk mat. Min personliga favoritrestaurang är Kavkaz, men Staryj Tiflis är inte heller dum.

Sedan har vi det senaste och roligaste inslagen av georisk matkultur i Lviv. På marknader och i gathörn har det börjat dyka upp små bagerier, där man kan köpa nybakad Lavash eller Chatjapuri. Inne i bagerierna möter man den stora stenugnen, och ofta är det stekande hett inne i bageriet. Här kommer några bilder från en av de georgiska bagerierna i Lviv.

georgianbread1

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

Jag länkar också till ett reportage från Aljazeera om Georgien. Landet har under den senaste tiden fått utstå ökad press från Armenien och Ryssland. Det finns till och med en oro att landet kommer splittras i två delar! Det är därför viktigt att stödja Georgien. På alla tänkbara vis. Som att äta deras mat och dricka deras vin (och det senare kan ni faktiskt finna på svenska Systembolaget).


Detta är min hemstad

Category: by sophie engström, photography, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Det händer ibland. Inte så ofta nuförtiden som tidigare, men det händer. Fast bara ibland. Att jag saknar Skåne. Tidigare sa jag nog att jag ville “åka hem till Skåne”, men nu är Lviv min stad. Min hemstad på riktigt. Den första stad jag bott i, som jag verkligen trivs med (och jag har bott på många olika platser, så jag har något att jämföra med). Det händer att jag saknar att gå till Möllan i Malmö, och ta en falafelrulle och snacka med falafelbagarna. Det händer att jag saknar Stadsbiblioteket i Helsingborg, att få sitta i deras fik, bläddra i en dagstidning från Norrland och dricka beskt bryggkaffe. Det händer att jag saknar att ta en tura med Pernille över sundet till Helsingör, smacka på en räksmörgås och smutta på en Grön Tuborg. Det händer. Men det sker alltmer sällan. Mina rötter växer sig starkare här. Jag står stadigare på Lvivs mark. Jag följer stadens rytm bättre. Snart känner jag inte till någon annan än denna rytm, de makliga bondska rörelserna på trottoarerna i bjärt konstrast till biltrafikens hetsighet. Jag är en del av detta, lika mycket som det andra, det skånska, som finns i mig. Jag är två eller flera, men ändå bara en endaste. Den en endaste skåningen i Lviv.

Ja, just, detta är vår stad.

Hidden hourse

Frozen add

06240001

gateway

Window at Zelena

06240020

water tower


Min rädsla är ordlös

Category: by sophie engström, ryssland, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Hur beskriver jag vad som händer inom mig när landet där jag bor i hotas av krig? Med vilka ord? Jag söker i mitt inre. Orden finns inte där. En stum rädsla väller upp inom mig. En enbart fysisk erfarenhet. Den har inga ord. Önskan om att få leva i fred är hos mig tydligen ordlös. Kanske har det att göra med att jag aldrig trodde att jag skulle behöva ställas inför en sådan situation. Min bakgrund, min svenska inskränkthet, har aldrig förberett mig för denna erfarenheten. Krig, det är något som händer långt borta. Något som inte rör mig rent fysiskt. Något som får andra att lida. Nästan som om det finns en fysikalisk omöjlighet att det ska ha med mig att göra. Är det därför jag tvingas läsa artiklar där svenska journalister beskriver valet på Krym som ett utslag av folkviljan och att de ryska trupperna är självförsvarstrupper? Är det för att det är för svårt att förstå att världen faktiskt kan vara riktigt grym och odemokratisk, som bl.a. Aftonbladets kultursida och ETC ägnar sig åt att på olika sätt kritisera varje steg av Ukraina och ganska okritiskt beskriva Putins Ryssland? Är det för att det är svårt att känna vad det faktiskt innebär? Jag vet inte, men varje gång jag läser en artikel där det påstås att man måste hålla flera bollar i luften för att beskriva situationen (som ex. Aftonbladets kultursida) vill jag bara skrika. Ett ordlöst skrik. För med vilka ord ska jag beskriva den utsatthet och ensamhet vi känner?

Och jag kommer aldrig bli den jag var tidigare. Jag har, som så många andra här, förändrats i grunden. Det har förändrat hur jag ser på världen. Jag, som alltid tillhört en svensk vänster, är politiskt husvill. Jag kan aldrig rösta på partier, som envist blundar för att Ryssland inte är, eller någonsin har varit, demokratiskt. Att tiden är borta då ni kunde hänvisa till okunskap om Stalins brott mot mänskligheten. Jag förstår inte ens varför de måste försvaras. (Som t.ex. när en av de starkaste rösterna inom (V) upprördes över att skolministern ville att undervisningen i historia även belyser Stalins brott. Man kan ju fråga sig om (V) verkligen försöker förändras.) Jag vill att vänstern ska ta tydligt avstånd från Rysslands agerande, men ännu så länge har jag bara sett ett fåtal inom partiet som vågat inta den positionen. Vissa verkar dessutom ha svårt att förstå att tiderna förändras. Ryssland är inte USAs positiva motpol. De är båda stormakter. Man blir inte automatiskt för USA bara för att man känner avsky inför hur Putins Ryssland behandlar sina grannländer. Med valet på Krym vet vi dessutom vilka Putins Ryssland stödjer (Bra artikel av professor Magnus Ljunggren), en härlig sörja av yttersta högern och vänstern i Europa.

Så, ja, jag har förändrats, i grunden. Jag har inte tid med ordklyveri om man är Putinvän eller inte. Om man väljer att nedvärdera graden av brott mot internationell rätt som Ryssland gjort sig skyldig till, och om man dessutom nedvärderar risken för ytterligare expansion, ja, då har man valt sida. Och på den sidan står inte jag. Jag står på fredens sida, och inte på den med vapen.

Fredspromenad