Trädens grenar har nu låtit små ludna knoppar titta fram ur sina vintergömmor. Det är inte utan att det är klokt att de väljer att klä sig i päls, då det fortfarande råder kyliga nätter där vintern härskar. Och nog tycks deras fysionomier sårbara, nästan bräckliga, där de spretar från sina grenar med sina spröt, som små antenner inställda på vårens frekvens. Man får nästan lust att sjunga en uppmuntrande sång för de små knopparna, och självklart väljer man då en sång av Franz Schubert.
Man skulle till exempel kunna sjunga Franz Schubert nästsista tonsättning, “Der Hirt auf dem Felsen” (D 965) för sopran, klarinett och piano från 1828. Sången skrevs till sopranen Anna Milder-Hauptmann (1785-1838) som var något av en superstjärna under sin tid. Hon skulle bli anlitad på flera prestigefyllda scener i Wien och Berlin och samarbetade med storheter som bland annat Beethoven, Mendelssohn och Haydn. Luigi Cherubini skulle till och med skriva en opera tillägnad henne.
Men det råder lite olika uppgifter om hur hennes röst kan ha tett sig. Joseph Haydn lär till exempel ha sagt att hennes röst var stor som ett hus. Men Franz Schubert var inte lika begeistrad. Han menade istället att hennes röst var bra, men hennes drillar var förskräckliga. Det är därför anmärkningsvärt att “Der Hirt auf dem Felsen” besitter så många drillar. Sången är vidare tekniskt krävande, inte bara för sopranen, utan även för klarinetten. Det är bara pianostämman som är mer avvaktande och återhållen.
Sången handlar om en herde som sitter på en klippa i bergen och lyssnar på alla ekon från dalen. Hans tankar glider iväg till han till hans älskade. Plötsligt drabbas han av ett enormt vemod och han känner sig som den ensammaste människan i hela världen. Men sången avslutas trots allt i dur, då herden kommer på att våren är i antågande och med den glädjen. Herden reser sig från sin plats på klippan och gör sig redo att vandra vidare.
“Der Frühling will kommen,
Der Frühling, meine Freud’,
Nun mach’ ich mich fertig
Zum Wandern bereit”
(En slags översättning – med reservation för möjliga missförstånd:
“Våren är på väg,
Våren, min glädje,
Nu gör jag mig redo
Redo för en vandring”)
