Dagens har ägnats åt att se mitt arbete lite från ovan. Lite som i ett fågelperspektiv. Ja, det är så det känns när man deltar i en konferens som handlar om skandinavistik, studier i de nordiska språken och samhällen. Plötsligt breder fältet ut sig under en. Tankebanor blir till vägar över en karta. De hinder och utmaningar som ibland kan te sig oöverkomliga vecklar ut sig och löper istället som en linje rakt mot en lösning som man tidigare inte såg.
Och likaledes är det alltid värmande att se med vilken hängivelse man studerar svenska och de andra nordiska språken. Vare sig man studerar språken nu, eller om man gjorde det för decennier sedan. Att få en inblick i hur livsöden har formats genom studier av språk. Hur dessa språk öppnar för nya eller fördjupande förbindelser mellan våra länder. Som om vägarna knyts samman. Som om de ges en mening och får en riktning.
Så har dagen varit, och imorgon väntar åter nya upplevelser, insikter och perspektiv på det som jag har glädjen att kalla mitt arbete.
