Nu vet jag inte hur ni inledde er vecka, men jag inledde den i sällskap med Gustav Mahlers “Lieder eines fahrenden Gesellen” vilket är en sångcykel som tonsattes mellan 1884-1885, under den tid som Mahler var dirigent vid operahuset i Kassel. Inspirationen till sångernas texter kom från en antologi kallad “Des Knaben Wunderhorn” som innehöll äldre tyska folkvisor. Antologin ska ha varit enormt uppskattad av Mahler och han återkom ofta till sångerna i denna samling. Men texterna till “Lieder eines fahrenden Gesellen” är författade av honom själv och därmed inte ett direkt lån från nämnda antologi.
Mahler skrev troligen “Lieder eines fahrenden Gesellen” under en tid när han plågades av kärleksbeskymmer. Målet för hans olyckliga kärlek var sopranen Johanna Richter som arbetade på operan i Kassel, men allt tyder på att hans kärlek var helt obesvarad. Sångcykeln, som består av fyra sånger, handlar alla om en ung resande (läs: handelsresande) man som besjunger sin olyckliga kärlek. Han försöker se all skönhet som finns i världen, men den tycks ha förlorat sin betydelse alldenstund han har förlorat sin älskade. “Är världen inte vacker?” utbrister han, men påminns så plötsligt om att utan sin kärlek kan han inte uppskatta världens fägring. Det är först i den sista av sångerna, när han ligger under en lind och låter blommorna falla ner över honom, som han åter lyckas insupa världens skönhet, och det med orden:
“Da wußt’ ich nicht, wie das Leben tut,
War alles, alles wieder gut!
Alles! Alles, Lieb und Leid
Und Welt und Traum!”
Som kanske kan sammanfattas som följer”
“Tidigare visste jag inte hur livet är,
Hur allting är, allting är åter gott!
Allting! Allting, livet, kärleken och sorgen
Och världen och drömmarna”
Han är sålunda botad från sin kärlekssorg.
Jag har sedan jag hörde “Lieder eines fahrenden Gesellen” för första gången brottats hur man bäst översätter titeln till svenska. Om man utgår från att texterna är självbiografiska passar kanske “En vandrares sånger” bäst. Men i titeln finns också ordet “gesäll” (“Gesellen”) som anspelar på en handelsresande av något slag. Kanske var det också så han såg på sig själv, som en handelsresande inom konstmusik, eller så ska man inte uppfatta sångerna strängt självbiografiskt som många faktiskt idag gör.
Musikaliskt är sångerna också mycket intressanta och antyder vilken väg Mahlers musik senare skulle ta. Alla sångerna har nämligen en nyskapande tonalitet, där varje sång avslutas i en annan tonart än den sången inleds med. Flera av temana i sångerna kan också spåras i hans senare tonsättningar.
Nåväl, min dag avslutades i en helt annan tonart än den inleddes, nämligen med ett bejublat framträdande av den ukrainska kören Homin (Гомін). Och mitt under konserten slog mig att världens skönhet faktiskt återfinns just i musikens kraft. Man kan undra varför Mahler inte tänkte på det när han skrev “Lieder eines fahrenden Gesellen”.
