En torr vind sveper in över staden och fångar de färgglada löven som ännu försöker klamra sig fast vid grenarna på träden. Det har idag varit, som vi säger på svenska, brittsommar, med temperaturer snubblade nära 20 grader. Ordet “brittsommar” har inte, som jag i min enfald tidigare utgick från, något med de brittiska öarna att göra. Nej, ordet har mycket mer fromma anor, och går att härleda till 1300-talet och en av våra få helgon, nämligen Heliga Birgitta. Det sägs att hon tyckte att det var så förtvivlat kallt under den svenska vintern att hon vid något tillfälle bad en bön om varmare väder åt de frusna nordborna. Brittsommar ska enligt den teorin infalla på självaste birgittadagen, alltså den sjunde oktober, men som vi vet är vädret inte pålitligt och brittsommaren inföll därför hela två veckor senare i år.
Häromkring hänsyftar dock inte namnet för sommarvarma oktoberdagar på Heliga Birgitta. Istället har man ett uppfunnit ett ord som anspelar på att det är en sen sommardag, eller kanske mer korrekt, en gammal sommardagar. På polska heter brittsommar “babie lato”, vilket skulle kunna översättas med “mormors/äldre tants sommar”. Varför den kallas så verkar det dock råda lite olika åsikter om. En teori är ovannämnda, om att en varm höstdag är som en äldre version av sommarens varma dagar. Uttrycket “på ålderns höst” får verkligen en ny dimension med den förklaringen. Denna dag förväntas dock infalla över en månad senare än den svenska brittsommaren, nämligen den elfte november. Det finns även andra teorier, som den vilken syftar på likheten mellan spindelnät och den äldre kvinnans gråa hår, men sanningen att säga förstår jag inte riktigt vad det har med kvardröjande sommarvärme att göra.
Ytterligare en varm vindpust drar fram genom landskapet och leder de gulnade löven på marken in i en höstlig dans över nejden. Imorgon ska tydligen temperaturen sjunka minst tio grader. Det är svårt att acceptera att en sådan förändring är möjlig, när Wisła gnistrar i den sena eftermiddagensn solstrålar och fångar höstens färger i sitt vatten. Och längs med vägrenen syns sommarbinkor, med sina små vita pigga blommor, ännu stå uppsträckta mot himlen. Inte heller dessa tycks vilja förutspå kyligare väder.
