För exakt 143 år sedan idag föddes den polske tonsättaren Karol Szymanowski i byn Tymosjivka (Тимошівка) som ligger i dagens Ukraina. Familjen han föddes in i var en polsk adelsfamilj, som hade hamnat i denna del av den polska periferin efter Kościuszkoupproret 1794. Karol Szymanowskis farfar ska nämligen ha engagerat sig och i upproret, och när det slogs ner av tsarens styrkor tvingades familjen att lämna Warszawa. När Szymanowski föddes låg byn i det tsarryska imperiet och det är troligt att administrationen använde det ryska namnet Tymosjovka (Тимошовка) före det polska Tymoszówka. Det ukrainska namnet användes nog bara i inofficiella sammanhang av de ukrainskspråkiga i byn.
I Karol Szymanowskis barndomshem var musiken ständigt närvarande. Pappa Stanisław var en hygglig pianist och cellist, och hans intresse för musik skulle sedermera också smitta av sig på flera av barnen (de var fyra till antalet). Det är oklart om mamman (Dominika Teodora Anna) spelade något instrument, men hennes stora intresse för kultur ska ha bildat ett viktigt fundament till barnens bildning.
Godset i Tymosjivka/Tymoszówka hade bara ett plan och den ska enligt källor ha varit ganska mörk, med långa korridorer som sträckte sig som en ryggrad längs med husets kropp. På ena sidan av godset stod en dunge med lind, och på andra sidan stod två valnötsträd mellan lindarna. Valnötsträden ska, enligt minnesanteckningar från familjen, ha gett god skörd varje år. På en av gavlarna ska det ha funnits en veranda, där vinrankor klättrade. Inne i huset var det fyllt till bredden med gamla vackra möbler som adelsfamiljen hade samlat på sig genom århundradena. Här fanns handsnidade möbler av ek, elfenenshorn, pistol- och sabelsamlingar, handskrifter som var hundratals år gamla, och förstås flera instrument. Men familjens inredning visade egentligen inte på något extremt materiellt överflöd, utan var förhållandevis genomsnittligt för en adelsfamilj under denna tid.
Bland alla instrument som familjen hade fanns givetvis en flygel och det var vid den som Karol Szymanowski började lära sig spela, förstås med pappan som lärare. Redan som mycket ung började han komponera stycken för piano och sång, men inga av dessa har överlevt. Det första publicerade verket (op 1) skrevs när han var 17 år och publicerades något år senare (1906). I dessa tidiga verk var han influerad av Fryderyk Chopin och den ryske tonsättaren Alexkandr Skrjabin. Dessa båda skulle följa honom genom hela hans tonsättarkonst, trots att hans tonspråk skulle gå genom tre mycket olika faser. Han inledde senromatiskt, gick vidare till ett impressioniskt, eller orientaliskt, tonspråk och avslutade livet med den nationalromantiska, eller goralfasen (uppkallad efter bergsfolket goralerna), men det som bestod var Chopin och Skrjabin.
Och jag tror att förklaringen till varför det förhöll sig så kan hittas i hans födelseplats, Tymoszówka/Tymosjivka. Karol Szymanowski älskade nämligen “sitt” Tymoszówka och det var där han fann sina första klanger. Det var också där som han formades av sin familjs polska anor, kultur och tradition, men samtidigt levde, och till viss del även kuvades, i ett tsarryskt imperium. Och det är också i den skärningspunkten, mellan öst och väst, som man kan finna det som fascinerar i Szymanowskis tonspråk.
Men hösten 1917, under den ryska revolutionen, skulle Tymoszówka/Tymosjivka ryckas ifrån honom. Godset brändes ner av de röda styrkorna och han skulle aldrig återvända till platsen. Denna förlust av hemvist ledde också till att han under några år genomgick en kris där han tvivlade på musikens betydelse. Och när han väl började skriva musik igen, hade hans tonspråk genomgått en transformation, och klangerna från Tymoszówka var nu borta.
—
På fotot syns Karol Szymanowski med mamma och vännen Harry Neuhaus på en roddtur på sjön i Tymoszówka/Tymosjivka. Året är 1905 och fotograf antagligen systern Zofia (Zioka).
