Min första polska kärleksaffär var den till den polska affischkonsten. Mycket vatten har flutit under broarna över Wisła sedan min första rendezvous med denna unika konstform, men jag minns tilfället som om det vore igår. Det hela tilldrog sig en kylig dag i Warszawa april 1997. Efter att ha irrat runt på gatorna, där en isande vind härskade, lyckades jag slutligen, till min lättnad, hitta Polens enda egentliga museum för affischkonst. Museet finns förfarande kvar och ligger i Wilanów som ligger Warszawas utkant. I skrivande stund är museet dessvärre stängt för underhåll.
Det jag upplevde när jag vandrade genom museets samlingar den där kyliga dagen kan svårligen beskrivas i ord. Något liknande hade jag aldrig tidigare skådat. Uttrycken var på en och samma både väldigt främmande och extremt intresseväckande, och mycket olikt det jag lärt mig kalla för affischer. Den svenska affischkonsten är en extremt avlägsen släkting till denna konstform. Den polska affischkonsten räds nämligen inte att väcka anstöt hos betraktaren, då den burleska humorn alltid ligger på lur. Även när den bara försöker vara söt och tillrättalagd, skymtar en slags skruvad humor fram. Med en konstvetenskaplig term skulle man kunna säga att det som gör polsk affischkonst så särpräglad är dess förmåga att skapa allusion, vilket innebär att konstnärerna skapar en förvanskning av olika fenomen.
Man kan nu med rätta fråga sig hur det blev så här, och svaret till det går att finna de begränsningar i uttrycksformer som polska konstnärerna upplevde under de första åren av efterkrigstidens kommunistiska tid. Alla konstverk ålades en stram socialistisk realism, enligt stalinistisk logik. Man fick alltså bara skapa verk med lyckliga arbetare. Det här ledde till att många konstnärer försökte hitta andra uttryck och de började därför laborera med symbolik och allusioner, och det var särskilt tacksamt inom just affischkonst. När censuren lättade något (efter Stalins död) fortsatte konstnärerna att utveckla denna form, och under 1950-talet grundades så den första affischutbildningen på Konstakademien i Warszawa. Utbildningen betraktades som likvärdig med andra konstutbildningar på akademin, och sålunda kunde den specifika polska affischkonsten utvecklas och förfinas ytterligare.
Men skedde inte samma utveckling i de andra kommunistiska länderna, frågar du kanske nu. Jo, givetvis, men faktum är att när det gäller just affischkonst inspirerades de i många fall av sina polska kollegor. Ryktet om de polska affischerna skulle dessutom leta sig ut genom järnridån och vidare ut i världen. Och det är ju inte att undra på.
Bilderna nedan är från en utställning på konstförening i Kraków. Den pågår dessvärre bara till sista september, men om du är i stan har du ju fortfarande en chans att få se ett litet axplock ur den polska affischkonstens skattkammare. Som en brasklapp kan jag tillägga att utställningen tyvärr innehåller inte de mest utmanande affischerna.
