viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

På kullersten längs med Sandgatan i Lund skramlar en ensam cyklist, i shorts och kortärmat, nerför slänten mot universitetsplatsen, eller Lundagård som många föredrar att kalla området. Annars är det tomt, så när som på några turister iklädda regnjacka och med paraplyerna uppfällda. Utanför universitetshuset är det också förhållandevis tomt. Här syns inte en student till, och husen runt omkring universitetsplatsen tycks ha gått i ide under sommaren.

Det stora universitetshuset ritades på 1880-talet av Helgo Zettervall, och det är också hans som är upphovsman till den vackra fontänen, som nog varje turist vill fånga på bild. Vid sidan om universitetshuset ståtar Palaestra et Odeum, som byggdes av samme arkitekt, samt Kungahuset från 1500-talet. Det kallas så eftersom den danske kungen lät sin länsman ha sitt säte där.

Det är förresten kanske inte alla som vet att man på 1740-talet anlade en botanisk trädgård på den plats som idag kallas universitetsplatsen. Parken fick dock flytta efter ungefär 100 år, för att ge åt universitetets byggnader. Vid mitt besök idag på botaniska trädgården var det full aktivitet. Bin och humlor snurrade mellan de olika blommorna, och en nyckelpiga hade tagit en tupplur på en blomkrona.

Domkyrkan avbryter mina tankar med sitt dova och respektingivande klockspel, som tränger in varje vrå av Lund. Till min förvåning ser jag flera personer traska med bestämda steg mot kyrkan för att delta i gudstjänsten som vankas därinne. Man vet faktiskt inte riktigt när arbetet med att bygga domkyrkan i Lund inleddes. Några källor menar att det byggdes en kyrka på platsen på 1080-talet, men mycket talar för att det är en tidigare kyrka, och att arbetet med att bygga dagens domkyrka påbörjades någon gång under 1100-talet. Vilket var under Lunds storhetstid. Därefter skulle stadens betydelse och inflytande minska, och under tidigt 1800-tal beskrevs Lund som en sömnig akademisk bondby av Esais Tegner. Det skulle dröja ända till 1800-talets senare hälft, när Södra stambanan drogs genom Lund, som staden åter skulle skulle börja blomstra.

(Läsningstid: 2 minuter)

På Strandvägen 5 i Mölle har det bott en konstnär. Ja, det är vad jag antar, enär jag inte med bestämdhet kan säga om så är fallet. Anledningen till att jag landar i slutsatsen att det har bott en konstnär i huset är att dess uthus har en vindflöjel med form av en palett och pensel stucken genom hålet i paletten. Vilken konstnär som bott i huset är dock okänt för mig, men låt oss fantisera en stund om vem det månde kunde ha varit.

Det skulle kunna ha varit Lars Norrman, som föddes i Helsingborg år 1915. Han lär nämligen efter egen utsago ha bott en del i Mölle, och just nere vid hamnen. Norrman var son till en sjökapten, och skulle själv också gå ut till sjöss. Men det hindrade honom inte från att studera konst, och han ska bland annat ha studerat för Fernand Léger innan han åkte till Grönland och även till flera afrikanska länder. Många av motiven har han lånat från just Grönland och Afrika. Men utöver det verkar han ha varit förtjust i nakna damer, för det är mest tavlor av sådan art som dyker upp när jag söker på hans namn.

Om det inte var Lars Norrman som huserade i uthuset, så var det kanske Carl Fredrik Hill (1849-1911). Han har nämligen avbildat Kullens vackra siluett, och den syns klart och tydligt från uthusets lilla glugg. Men han var bara i Mölle under några få veckor sommaren 1873, så det är väl inte särskilt troligt att han hade tid att sätta upp en vindflöjel.

Min personliga favorit bland spekulationer om vem som kan ha bott i uthuset är dock konstnären Victoria Westberg (1859-1941). Hon föddes i Malmö, men fick sin utbildning i Stockholm och levde därefter ett kringflackande liv under några år. I Paris träffade hon bland annat Agda Næsman-Nordström som skulle bli hennes följeslagare under flera år. De skulle tillsammans också driva en målarskola i Stockholm, och det är möjligt att de båda var bland de drivande i att grunda Föreningen Svenska Konstnärinnor år 1910. Men om de var i Mölle tillsammans är mycket ovisst. Fast det är inte heller helt omöjligt.

(Läsningstid: 2 minuter)

Öresunds smalaste plats återfinns, som bekant, mellan Helsingborg och Helsingör. Man skulle kunna se den smala passagen som Öresunds hals, och det är också av den anledningen som namnen på de båda städerna bär förledet Helsing-. Ordet är nämligen besläktat med det fornnordiska ordet för hals. Helsingörs efterled, alltså -ör, syftar antagligen på de grusiga strandbäddarna som omger platsen för staden. Förledet i Öresund syftar antagligen också till dessa strandbäddar. Helsingborgs efterled syftar däremot på en borg, och då troligen på den första borgen som man lät uppföra under vikingatiden på 900-talet för att skydda båttrafiken från rövare eller varna för oväder. Några år senare byggde man Kärnan på platsen för den tidigare borgen. Helsingborg syntes således i skrift första gången år 1085, och är därmed äldre än systerstaden på andra sidan sundet. Helsingör nämndes första gången först 200 år senare.

På 1400-talet beslöt Erik av Pommern att bygga en borg, eller Krogen som han kallade den, på danska sidan. Borgen fick senare namnet Kronborg. På andra sidan ståtade alltså redan den 30 meter höga Kärnan från vilken man kunde skönja varje fartyg som kom från norr eller söder. För att passera genom sundet infördes en tull, något som varje större fartyg fick punga ut med mellan år 1429 och 1857.

Idag skär färjorna över Öresunds hals och förenar de båda städerna. Färjornas fysionomier skapar ett ljust skum rakt över sundet, som en skummande bro av mänskliga förbindelser. Och de för vidare en gammal tradition, då de första färjorna korsade sundet redan på 1800-talet. Öresunds betydelse som ekonomisk motor för regionen tilltog också ytterligare när man slutligen avskaffade tullarna (något för den amerikanska presidenten att begrunda).

Om man inte vill skära halsen av Öresund kan man ta sig till Öresunds fotända och ta bron. Men uppe vid dess huvud, där Öresunds hår flyter ut i väldiga Kattegatt, finns inga förbindelser som förenar Skåne (eller Östsjälland som det kallades under den danska tiden) med Danmark. Men kan undra vad ön Ven kan vara i den öresundska kroppen. Är den naveln måntro?

Kärnan syns på kullen

Kronborg, forstås

Utsikt norrut. Kullen syns i horisonten