Regnmolnen lägger sin stora fysionomi som en tjock och respektingivande bro mellan Skåne och Danmark. På den danska sidan har regnet redan börjat sprida sina regndroppar. Som en renande kvast far den fram över landet i väster. Två fartyg som syns genom regndiset, har satt kurs rakt mot varandra. Deras förar möter varandra som om de vore två hundar som nyfiket nosade på varandra, innan de beslutar sig att sträva vidare åt varsitt håll.
Regn, denna livgivande kraft, som av oss nordbor inte alltid är välkommen, och kanske beror vår nordiska motvilja mot regn på att vår nederbörd ofta är kall och ganska ogemytlig. Regn är ju förvisso förhållandevis ojämnt fördelat över vårt jordklot. Den torraste platsen på jorden är faktiskt inte Sahara, som man skulle kunna tro, utan Atacamaöknen i Sydamerika. Regnmätarna där är ganska sysslolösa, enär det bara faller runt en liten ynklig millimeter per år. Men på vissa platser i öknen ska det inte ha regnat på över 500 år.
Den plats som det regnar mest på i världen är faktiskt varken Borås eller Bergen, utan Mawsynram som ligger i nordvästra Indien. Där regnar det i genomsnitt 12 000 millimeter om året, och deras rekord ska enligt Wikipedia vara 26 000 millimeter år 1985. Och på min födelsedag år 2017 regnade det hela 1000 millimeter på ett endaste dygn. Det är därför lite märkligt att det just är en indisk vän som berättade för mig att regn betyder tur i hans trakter (som förvisso är Kolkata, där det inte regnar lika mycket som i Mawsynram). Han hade därför mycket svårt att förstå varför jag var tjurig eftersom det regnade en gång på min födelsedag, trots att jag varken var i Bergen, Borås eller Mawsynram.
