Uppe på Dagshög försvinner horisonten in i en grå hinna av havsmystik. Det är alldeles stilla här. Men långt ute till havs hörs ett knappt skönjbart dovt muller. Det är ett osympatiskt ljud och kan nog bara åstadkommas av naturen själv. Kanske är det åskan längre ner i Öresund som hörs hela vägen upp hit till höjden utanför Torup på Bjärehalvön.
Man vet faktiskt inte varför det finns en hög här. Sägnen säger att det var ett sjöslag mellan en vikingakung kallad kung Dag och hans här mot hallänningar och blekingebor. Kung Dag ska ha stupat och höjden ska ha rests som begravningsplats för honom och hans män. Men högen är inte undersökt och därför är många historiker skeptiska till teorin om det skulle rör sig om en grav.
Den teori som tycks mer fastställd är att Daghög är ett landmärke för sjöfarare och man tror att den tillkom ungefär 2000 år före vikingatiden. Man har dock lyckats få fram lämningar som visar att området var bebott under bronsåldern och att man även använde området som begravningsplats.
Från Daghög syns tydligt Hallands Väderö och på stranden intill högen skjuter en märklig ruin upp. Det visar röra sig om ett stenbrott som var verksamt under förra sekelskiftet. Man lät bygga en byggnad för stenkross, vars ruin står kvar, samt en hamn för att skeppa ut stenarna. Hamnens pelare står fortfarande kvar vid strandbrynet. Men 1911 tog en storm hamnen och två stora skepp slogs i spillror av stormens kraft. De ekonomiska problemen tilltog med anledning av den förlorade hamnen och det slutliga slaget mot verksamheten kom med en tragisk olycka med dödlig utgång.
Men låt oss återvända till fornlämningar, ty Bjärehalvön kryllar av sådana. Bakom praktiskt taget varje kulle gömmer sig en lämning från förr. På flera håll kan man till exempel hitta skålgropar. Ett sådant område kallas för Drottninghall. Man har givetvis ingen exakt kunskap om varför människorna under bronsåldern skapade dessa skålgropar, men man tror att de kan ha använts vid olika ritualer. På klippan vid Drottninghall finns också två urgröpningar i berget som liknar fotavtryck, och tolkningen man har gjort är att människorna under bronsåldern trodde man att det var gudarnas fötter. Men som sagt, ingen vet med exakthet och det är kanske också det som är tjusningen med just fornlämningar.
