Lika säkert som att A följs av B, drabbas jag understundom av en särdeles stolthet och glädje över att Sverige är mitt fosterland och svenska språket mitt modersmål. Ja, det gör jag trots att det finns de som inte tycker det är särskilt tillrådligt, och därtill oerhört provocerande, att man kan känna så. Det är dessvärre svårt att med bestämdhet säga exakt när denna känsla uppkommer, men det finns en årlig ritual som nästan garanterat utlöser denna sinnesstämning hos mig, och det är Svenska institutets lektorsdagar.
Ett av skälen är att jag under dessa dagar träffar kollegor från hela vida världen som inte alls räds tanken att Sverige och dess språk är något att värna. Jag blir ju förvisso varse detta även på min arbetsplats i Kraków, men ibland blir man lite hemmablind och därför förbiser denna min kärlek. När jag sålunda träffar kollegor som arbetar i andra språkmiljöer lyfts min blick från min blinda fläck, och jag låter min kärlek blomma helt förbehållslöst.
När jag sedan, efter denna vår årliga sammankomst, vandrar genom Sveriges vackra huvudstad och, tillsammans med alla andra turister, låter min blick girigt glida över dess skönhet, och sedan färdas vidare söderut mot Skåne, förnimmer jag denna kärlek som starkast när jag färdas genom landskapet Småland. Detta landskap (som jag dessvärre inte lyckades fånga på bild) har nämligen en särdeles stark dragningskraft på mig, vilket dock är nästan helt oförklarligt enär jag knappt satt min fot där. Det finns förvisso ett gammalt släktband, då min mormors mor kom från Väckelsång i nämnda landskap. Men denna dragningskraft har nog inte alls något med släkten att göra, utan kommer sig av alla de fascinerande ortsnamn som man färdas förbi när man åker genom Småland. Smaka bara på Hönstorp, Hökön, Gnubbarp, Marestorp, Killeberg eller min personliga favorit Östanböke. Och låt oss för den sakens skull inte glömma att skänka en tanke åt alla dessa små samhällen som bär efterledet -hult.
Till och med namnet Småland är väldigt intressant. Småland är ju nämligen inte alls smått, utan till ytan är det Sveriges fjärde största landskap. Namnet kommer sig av att Småland under tidig medeltid bestod av flera, möjligen tolv, landskap eller länder, med egna lagar och ting. Dessa integrerades under 1200-talet med övriga svenska landskap, men hade trots det stort självbestämmande. De skulle sedermera förlora sin självständighet efter det att ett uppror mot Gustav Vasa (som hade initierats av den småländska bonden Nils Dacke) hade kuvats.
