Det är möjligt att ingen annan svensk skärgård aktas så mycket som den utanför Stockholm. Folk från avlägsna länder står i timmar i oändliga köer för att få åka en liten tur mellan skärgårdens öar och skär. Stockholmarna tycks nästan spricka av högmod när de talar om “sin” (utropstecken) skärgården. Och det är inte att undra på, enär den är intagande även om vädrets makter gör allt för att försöka dämpa dess skönhet. Den är inte bara vacker utan sägs även vara Sveriges största, men dessvärre är den inte den största skärgården i Östersjön, då den måste se sig passerad av det finska Skärgårdshavet, som enligt källor faktiskt är större.
Trots att Stockholms skärgård alltså inte är störst i Östersjön består den ändå av runt 24 000 öar, kobbar och skär, men alla dessa är ju förstås inte beboeliga. En av de öar som faktiskt är beboeliga befinner jag mig just nu på. Ja, Nacka betraktas sedan 2014 faktiskt som ö, och orsaken till att man först då kom fram till den slutsatsen kan sägas vara att SCB beslöt sig för att tolka begreppet ö mer bokstavligt. En ö omgärdas, som alla och envar redan vet, av vatten, vilket är en beskrivning som stämmer bra in på Nacka.
Man tror att Nacka kan ha varit bebodd i över 4000 år. Här finns nämligen stenrösen och andra lämningar som tyder på det. Och ett fynd av en silverskatt visar också att den kan ha varit mycket viktig på vikingatiden. Fram till industrialiseringen var lantbruk och fiske den viktigaste källan till försörjning, men på 1800-talet etablerades flera stora industrier på ön och Nacka gick från att vara landsbygd till att bli en del av storstaden Stockholm.
Industrier är dock ingenting man märker av om man kommer med en skärgårdsbåt och hoppar av på Hasseludden. Området häromkring domineras av vackra och välbevarade hus med sann snickarglädje, så som vackra Villa Gustafshäll, som syns kika fram bakom grinden på en av bilderna här nedan.
