Egentligen är det bara den lätta vindbrisen som hörs riktigt tydligt när den färdas över de skånska åkrarna. Men understundom avbryts ljudbilden av någon koltrast som ännu sjunger sin sensommarsång. De ackompanjeras av ringduvorna som hoar sin molokna skala. Ute på ängarna går korna och fåren mellan de olika grästuvorna i en ständig jakt på de godaste stråna.
Det är svårt att veta om alla kossor och får har samma tycke och smak, men några kanske tycker att åkervädd smakar särskilt gott. Det tycker i alla fall humlor, fjärilar och bin, och dessa insekter kretsar också girigt kring åkervädden. Denna ört, ty det är snarare en ört än en blomma, har en sen blomning och dess gredelinblå blommor pryder nästan varje dikesgren så här års. Åkervädd har sedan urminnes tider använts som medicinalväxt mot allt från hosta och eksem till syfilis, med oklart resultat. Tidigare kallades den även för “djävulens avbett”, eftersom man förr trodde att djävulen bet av en bit av roten för att försöka hindra växten från att bota människor. Roten är nämligen klyvd, men detta har givetvis ingenting med djävulen att göra, utan kommer sig av åkervädden förnyar sitt rotsystemet för att växa vidare.
Åkervädden har, där jag står, också fått sällskap av rallarrosen, som enligt många källor ska ha fått hjälp av järnvägsarbetarna att sprida sig över Sverige. Och det passar ju bra att den växer just här, ty jag står uppe på det som en gång var järnvägen mellan Åstorp och Mölle. Första delen av detta spår öppnades 1882, med start i Åstorp och slutstation i Höganäs. Under början av förra seklet seglade Mölle plötsligt upp som mycket populär badort. Orsaken var att kvinnor och män tilläts bada tillsammans på samma strand, en företeelse som i folkmun kallades för “Synden i Mölle”. Många av badgästerna kom långväga ifrån, och för att underlätta resan till Mölle lät man bygga Möllebanan som invigdes år 1910. Under en tid skulle det till och med gå direkttåg från Berlin till Mölle. Man körde persontåg till Mölle fram till 1963, då linjen lades ner. Samma öde skulle ett decennium senare möta sträckan Höganäs till Åstorp. På 1990-talet lät man bygga en cykelbana på den gamla banvallen, så att någon dagdrömmare skulle ges möjlighet att stå där och filosofera om åkervädd, kossornas, fårens och insekternas gastronomiska preferenser, tåglinjer och syndare i badkläder.
Åkervädd
Kossorna
Rallarros
Gamla banvallen