Just nu för jag en lite ojämn kamp mot en liten bagge som bär det intresseväckande namnet öronvirvel. Det är tydligen ganska lätt att upptäcka om man fått med dem att göra, ty de lämnar små hål på bladen som liknar klipp i en biljett. För oss här i Polen är det lättare att få den associationsbanan, än det är för er i Sverige, eftersom konduktörerna på tågen fortfarande klipper biljetter på det där sättet.
Nå, åter till ämnet öronvivlar. Det förhåller sig tydligen som så att de inte kan färdas särskilt långt av egen maskin, då de har väldigt små ben och dessutom saknar vingar. De gynnas däremot av den internationella handeln med växter och kommer till våra trädgårdar från olika plantskolor. Mina öronvirvlar har inte berättat varifrån de kommit, och faktum är att de inte hinner säga så mycket innan jag slår ihjäl dem (men jag säger alltid förlåt efteråt, till vilken nytta är dock svårt att säga).
Dessa små baggar kallas inte övronvirvlar för att de har någon särskild förkärlek för våra öron, utan orsaken är att deras antenner är fästa precis vid deras örongropar. Om man frågar AI om öronvivlar verkar det som om de blandar ihop dem med tvestjärtar, eftersom de kallas för earwigs på engelska. De kallas så på engelska beroende på att tvestjätens vingar påminner om människans ytteröra. Och kanske är det därför som tvestjärtar har ryktet om sig att krypa in i öronen och nypa sig fast i trumhinnan, men detta tycks bara vara en seglivad skröna (som även jag fick höra som barn).
Låt oss återvända till de lömska öronvirvlarna. Trots att de tuggar på blad är det sällan det som tar kol på växterna, utan det är deras larver som livnär sig på rotsystemet som är de riktigt stora feta bovarna. Det finns flera sätt att bli av med öronvirvlarna, och ett förslag som ofta anges är att ta död på dem så fort du ser dem. Jag praktiserar den principen. Man kan även använda biologisk bekämpning, som att tillsätta nematoder som smaskar i sig larverna.
Men finns det ingenting roligt att berätta om dessa små skrämmande monster? Jo, det finns det faktiskt. Vissa arter av öronvirvlar består nämligen enbart av honor och deras ägg befruktas tydligen av sig själv på något sätt som jag inte begriper. Men jag antar att de finns de som tycker att även det är lite skrämmande.
