Hela dagen idag, när jag trampat fram på min cykel i den gasande sommarhettan, har jag genom mina solglasögon kikat på folk. Vad har de månne röstat på idag i presidentvalet? Vem la den där unga killen sin röst på, eller de två föräldrarna med sina livliga barn, eller de äldre paret som tagit skydd för solen under ett grönt paraply?
Jag brukar inte spekulera kring människors röstvanor här i Polen, men idag var det oundvikligt, ty så mycket står på spel. Valet avgör vilken väg Polen kommer att ta under de närmaste åren. Om de väljer Trzaskowski kommer de fortsätta den inslagna banan och troligen mot EU:s origo. Om de väljer Nawrocki kan det leda till att Polen hamnar i periferin. Det senare alternativet vore inte alls att föredra.
Men det går bara i undantagsfall att gissa hur okända människor har röstat. Det skulle väl vara för den där killen med EU-flaggan på magen, eller tjejen med dreadlocks och tatueringar som stolt stegar ut från vallokalen. Vem de har lagt sina röster på är inte särdeles svårt att ana.
När jag skriver det här har vallokalsundersökningen just visat att Trzaskowski har ett mikroskopiskt övertag. Skillnaden är så pass liten att många kunniga säger att det nog är klokt att inte sätta på sig partyhatten riktigt ännu. Men jag har redan hört glada skratt från min gård. Skratt som slungas ut i den mörka sommarnatten och flyger som små pärlor över kvarteret, och som till och med får den mest pessimistiskt lagda personen (en grupp som jag tyvärr kan sälla mig till) att dra på smilbanden. Och varför inte låta känslan av lättnad bestå ytterligare några timmar även om framtiden har något annat i beredskap? Ty ingen kan ju skadas av att man glädjs en stund.
Denna dag, den första juni 2025, började också förvånansvärt förstklassigt, med nyheten om att ukrainska drönare hade slagit till djupt inne i Ryssland. Det är ju alltid en synnerligen trevlig tanke att makthavarna i Kreml svettas och våndas. Och även om de senare tänker ut någon ny ondskefull plan, har de idag fått en blåtira som inte elimineras i första taget.
Till och med åskmolnen har under dagen hållit sig på behörigt avstånd från min plats på jorden. Jag har kunnat skönja deras framfart över Karpaterna, där de väldiga molnen har bäddat in bergskedjan i ett grått och vitt hölje. På avstånd ser de nästan beskedliga och mjuka ut, men jag vet nog att sådana moln kan, med våldsam kraft, skapa förödelse. Låt oss hoppas att de håller sig borta ännu ett stund.
