Vid Grunwaldzkibron över Wisła blommar redan körsbärsträdet. Varje vår överraskas jag av dess vackra blommiga fysionomi, och hur den låter sina grenar sträcker sig ut mot kyrkan Skałka, kyrkan på klippan som den också kallas. Som om trädet ville omfamna kyrkan. Väva in den i sin blomsterprakt.
Lika säkert som att jag hänförs varje vår av dess prakt, är det att jag varje sensommar och höst glömmer att studera dess frukt. Därmed kan jag inte med visshet säga vad det kan tänkas vara för typ av körsbärsträd. En amatörmässig gissning är dock att det rör sig om sötkörsbär, eller fågelbär, alltså en prunus avium för att slänga sig med latin. Frukterna på dessa körsbärsträd är mycket små och dessutom förfärligt bittra. Det är, som namnet antyder, bara fåglarna som förtär dem.
I Kraków är man för övrigt väldigt förtjust i körsbärsträd. Varje kvarter stoltserar med minst ett körsbärsträd, där dess vita, röda eller rosa blommor mjukar upp vår tillvaro och synintryck. Jag har alltid upplevt det som att det rör sig om flera olika sorters av körsbärsträd, men en närmare undersökning visar att man i Polen bara hyser fyra eller fem inhemska arter och att det blott är sex arter som har introducerats till Polen. Och döm om min förvåning när jag uppdagade att körsbärsträd tillhör plommonsläktet, som i sin tur har inordnats under rosväxter. Med andra ord lär man sig något nytt varje dag.
Nåväl, alla dessa körsbärsblommor för mina tankar självklart till Giacomo Puccinis opera “Madama Butterfly” som hade premiär 121 år sedan. Operan som utspelar sig i körsbärsträdens hemland Japan med en oerhört sorglig handling som kretsar kring olycklig kärlek och fatala misstag, vilket leder till att operans hjältinna, Butterfly, tar sig av daga. Men i operans första akt finner vi istället något betydligt mer livgivande, nämligen scenen där Butterfly möter sin stora kärlek Pinkerton. Scenen jag tänker på är “Quanto cielo! Quanto mar!” (ungefär “så mycket himmel, så mycket hav”). Och det är också i denna scen som körsbärsträdens blommor lovprisas med kören som sjunger “Quanti fior! Quanto mar!/Quanto cielo! Quanti fior!”, vilket betyder “Så mycket blommor! Så mycket hav!/Så mycket himmel! Så mycket blommor!” sådär på ett ungefär (min översättning). Och körsbärsträd är just funtade så att de skapar både himmel och hav med sin blomning.
