På hyllan med boktips, på det nyöppnade kulturhuset i Höganäs, står en bok som enligt titeln ska handla om de oälskade och oönskade kvinnorna i medelåldern. Baksidestexten upplyser mig dessutom om att dessa medelålders kvinnor anses vara konservativa och trångsynta, och fortsätter med att anföra att hatet mot dessa kvinnor är intensivt samt att orsakerna till häxprocesserna vilar på detta hat. Jag ryser till, ställer tillbaka boken i hyllan och ser mig om. De flesta på kulturhuset är medelålders kvinnor, i alla fall om man ska tro Wikipedias definition av begreppet, som bestämmer att medelåldern löper mellan åren 40-65. Även några kvinnor som är 70+ skulle nog också definiera sig som medelålders, i alla fall om man frågade dem. Huruvida någon av dessa kvinnor är konservativa är dock dessvärre svårt att se från utsidan, men bland dem syns regnbågsflaggor och accessoarer som inte gärna associeras med konservativa. Även om det inte är något vattentätt sätt att bedöma dylika spörsmål, kan det måhända vila en smula korrekthet i antagandet.
Jag frågar mig på vilket sätt medelålders kvinnor är betjänta av att läsa att de är oälskade och oönskade, och dessutom konservativa? Och vem är det som hyser dessa åsikter? Borde inte boken i sådana fall stå på en hylla där människor, som tycker medelålders kvinnor är konservativa och inte önskvärda, helst samlas? Ty det är väl snarare de som skulle vara hjälpta av att läsa en bok som satte deras förutfattade meningar på skam. Vi medelålders kvinnor skulle istället kunna läsa om något som utmanande våra förutfattade meningar, om det nu finns något som kan irritera våra fördomsfria sinnen.
Och vad skulle kunna ackompanjera en så här retsam reflektion? Jo, ett foto på författaren, konstsamlaren och konstnären Nell Walden (1887-1875), i hennes hem. Hon var definitivt i medelåldern när fotot togs, och kanske ser hon konservativ ut, där hon sitter iklädd en klänning med sin konst runt omkring, men hon var faktiskt något av en revolutionär. Både som ung, i medelåldern och som äldre. Hon växte upp i en borgerlig miljö som präglades av känsla för tradition, samtidigt var hon engagerad i den radikala konsten och politiska förändringarna i sin samtid. Som konstnär var hon pionjär med sin abstrakta konst, men tyvärr fick hon problem med synen.
Fotot på Nell Walden hittade jag igår på Landskrona museum (och alltså inte i Höganäs), och bredvid konstverket av signerat av henne. Jag lägger också till ett foto från 1973 när Nell överlämnade sin konstsamling till Landskrona museum eftersom hon växte upp i staden. På fotot var hon 88 år.
