De finns på nästan varje offentlig plats. Tysta står de där med sina burriga frisyrer och tittar på oss. Kanske har de en speciell sambandscentral de rapporterar allt de ser till. “På myndigheten [si eller så] samlas det just nu massor av människor i kö”, kanske de rapporterar. “På biblioteket [här eller där] råder det ett behagligt lugn”, kanske de rapporterar en annan gång.
Kanske är några av dem övergivna familjemedlemmar, men oftast är de rätt och slätt ompysslade växter i offentliga miljöer.
Men det är inte bara i Polen som man möter liknande gröna skruder när man kommer in på en offentlig plats. Det ser likadant ut i Ukraina och många andra länder som för många år sedan befann sig bakom det vi kallar för järnridån. En vana som dröjt sig kvar, trots att praktiskt taget allt annat från tiden för diktaturen har tagits bort. Och väl är ju det, att den gamla fina vanan lever kvar.
I till exempel Sverige har vi inga sådana växter. De svenska släktingarna förefaller vara dit placerade utan någon direkt tanke. De verkar vara bortglömda och oälskade. Men alltså inte i Polen. Här finns älskade och omhändertagna växter på varje offentlig plats.
Man kan undra vem det är på arbetsplatserna som har så pass gröna fingrar att de lyckas skapa dessa förtjusande anblickar som möter en när man träder in de polska myndigheternas värld. Står det månne i arbetsbeskrivningem att växterna ska skötas om? Ställer man krav på arbetsprover när man anställer dem som ska ta hand om växterna? Eller går det bara av farten? Och vem är det som pysslar om dem? Är det städerskorna, tjänstemännen eller vaktpersonalen? Jag har aldrig riktigt lyckats utröna det korrekta svaret på de frågorna, och svaren kankse inte riktigt intresserar mig. Men deras närvaro är en av många orsaker till att jag älskar att besöka offentliga miljöer i Polen. Det finns alltid en grön växt att språka en liten stund med.
